/

Britta Svensson

Krönikör

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 06.45

Att förlora sin partner är inte lätt.

Amelia Adamo hjälper andra genom att berätta.

Det är storartat.

Amelia Adamo, 77, har berättat om hur hon 2009 hittade kärleken i jämnårige Lucio. En stilig man i sina bästa år, och de har verkat så lyckliga. I förra veckan dog han i sviterna av cancer.

Amelia Adamo berättade några dagar senare om sin sambos död för Aftonbladets Anna Shimoda. Varje ord hon sa föll tungt. Det är stort att i livets svåraste stund kunna dela med sig av viktiga saker.

”Vi var alla, barn och barnbarn, på plats och kärleksbombade honom till sista andetaget”.

I Amelia Adamos ålder, 70-79 år, finns det 89 000 änkor, och 32 000 änklingar i Sverige.

Hon berättar om en allmänmänsklig erfarenhet – den att förlora någon man älskar.

”Jag är inte den enda och jag kan glädja mig åt att vi fick så väldigt många bra år”, säger hon.


Bara några dagar tidigare hade den kristne debattören Joel Halldorf skrivit i Expressen om faran med de sjunkande födelsetalen:

”Vill vi dö ensamma på ett hospice eller sluta våra ögon omgivna av barn, barnbarn och – om vi är så välsignade – barnbarnsbarn?”.

Svaret kan tyckas självklart. Men att välja att gifta sig och bestämma om man ska ha barn eller inte, är djupt privata beslut som passar dåligt för debattartiklar.

Man kan så klart aldrig bestämma för någon annan.

Halldorf fick ett svavelosande svar från en annan kristen debattör, Sofia Lilly Jönsson, som menade att ”pappan Joel Halldorf kan dö ensam, övergiven av sina barnbarn … medan jag, som inte har några barn, kan dö omgiven av hans barnbarn, för att de vill vara med mig, eller för att de jobbar på hospice”.

Jo, så är det förstås.


Om man lyckas ge barnen tillräckligt med kärlek, om de vill veta av en eller inte – det finns inga garantier för någonting. Men det tål att påpekas att någon måste skaffa barn som sen i sin tur får barn, annars finns det inga barnbarn som kan jobba på hospice.

Amelia Adamo berättar att hennes situation efter sambons död ”blir bara hemskare och hemskare”.

”Men jag har två familjer som inte störs av att jag är i närheten av dem och det är mina söner. Även deras fruar klarar av mig”.

New York Times-kolumnisten David Brooks skriver om hur unga människor tänker mycket på vad de vill jobba med, men när han frågar vem de vill gifta sig med, så har de inga svar.

Ändå menar han att det är ett mycket viktigare beslut när det gäller hur lyckligt livet kommer att bli.

Man kan ju bara titta sig omkring i omgivningen så vet man att det är sant. Lyckliga, och lyckade, äktenskap är mycket starka enheter i det sociala livet.

Men det är ju inte säkert att man vill hamna där. Att avstå äktenskap och barn är också livsavgörande beslut.


Det Amelia Adamo uttrycker så väl, med så stor sinnesnärvaro i en svår stund, är att när man väl fattat sitt beslut, gäller det att vårda det. Det är en livslång uppgift.

”Man ska inte vara osams så att man har den där kretsen när man behöver dem. Då gäller det att ha samlat lite kärlekspoäng under livet”.

arrow Trots att Sveriges befolkning ökat kraftigt de senaste åren har antalet änkor och änklingar minskat. Det beror bland annat på ökad livslängd och att fler äldre är skilda eller har varit sambo.

arrow Det finns cirka 315 000 änkor och 100 000 änklingar i Sverige. I gruppen kvinnor över 80 år finns fler änkor än gifta. Bland kvinnor 90-99 år finns det 5 500 gifta och 51 000 änkor.

arrow Bland män är det först över 100 års ålder som det finns fler änklingar (359 st vid senaste räkningen) jämfört med gifta (74 st). Antalet änkor som är 70-89 år har minskat kraftigt, men ökat bland dem som är äldre.

(Källa: SCB).

QOSHE - En livslång uppgift att vårda kärleken till sina närmaste - Britta Svensson
menu_open
Columnists Actual . Favourites . Archive
We use cookies to provide some features and experiences in QOSHE

More information  .  Close
Aa Aa Aa
- A +

En livslång uppgift att vårda kärleken till sina närmaste

10 17
29.02.2024

Britta Svensson

Krönikör

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 06.45

Att förlora sin partner är inte lätt.

Amelia Adamo hjälper andra genom att berätta.

Det är storartat.

Amelia Adamo, 77, har berättat om hur hon 2009 hittade kärleken i jämnårige Lucio. En stilig man i sina bästa år, och de har verkat så lyckliga. I förra veckan dog han i sviterna av cancer.

Amelia Adamo berättade några dagar senare om sin sambos död för Aftonbladets Anna Shimoda. Varje ord hon sa föll tungt. Det är stort att i livets svåraste stund kunna dela med sig av viktiga saker.

”Vi var alla, barn och barnbarn, på plats och kärleksbombade honom till sista andetaget”.

I Amelia Adamos ålder, 70-79 år, finns det 89 000 änkor, och 32 000 änklingar i Sverige.

Hon berättar om en allmänmänsklig erfarenhet – den att förlora någon man älskar.

”Jag är inte den enda och........

© Aftonbladet


Get it on Google Play