/
Johanna Frändén
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Publicerad 09.41
Det brukar sägas att det inte finns några sociala lägereldar längre, men då har man glömt den samhörighet som ett riktigt snöoväder kan skapa. Den folkliga frustrationen över att vi fortfarande inte har tämjt väderleken överträffades endast av Carl-Oskar Bohlins utfall mot dem som satt fast på E4:an med sommardäck. ”Orange vädervarning har varit och är utfärdad. Den näst allvarligaste graderingen. Jag vill inte höra om en enda bilist som givit sig ut i detta efter att ha bytt till sommardäck”, skrev civilförsvarsministern på X i ett uppfriskande infall av klarspråk.
Jag gillar politiker som inte behandlar medborgarna som barn. Även om Svensson numer kan svänga ihop en patay till middag och har en favorit-tequilabar i Tulum ligger i Sverige fortfarande i norra Europa. Som bilbärgaren Robin Andersson uttryckte det i ett guldklipp från TV4-nyheterna som gav mig akut hemlängtan: ”I bärgarns värld är april en snömånad. Det kommer snö nästan varje år i april, men det är det att gemene man glömmer det.”
Det kommer kanske inte komma snö varje år i april i framtiden. Och här hör jag hur några av er suckar: Tänker hon göra en klimatpoäng av att allt är som vanligt? Ja, det tänker hon.
För jag började leka med tanken att klimatförändringarna väckte lika mycket engagemang som att långtradarna står still utanför Huskvarna. Hur ett folk som är närmast besatt av att följa väderlekens oförutsägbarhet tycks så ljumt intresserat av den del av vädret som vi faktiskt till stor del påverkar själva. Det vill säga temperaturhöjningen, naturkatastroferna och extremvädret.
För några veckor sedan kom en forskningsrapport som visar att människor oroar sig mer för klimatet än deras politiska företrädare verkar göra. Nästan nio av tio av de 130 000 tillfrågade människorna i 125 länder önskar att deras regering gjorde mer för klimatet. Sju av tio kan tänka sig att bidra med en procent av sin inkomst för att bekämpa klimatförändringarna. Detta svek av både politiker och oss som är satta att granska dem gör också sitt mentala avtryck. Det stora flertalet av de tillfrågade upplevde nämligen att deras egen oro för klimatet inte var representativ, trots att en stor majoritet känner på samma sätt. Vi känner oss alltså ensamma i rädslan för utvecklingen, fast vi är många fler med klimatångest än inte.
Man undrar hur detta är möjligt 2024. Hur kan en världsomspännande känsla av maktlöshet inte exploateras bättre politiskt?
I veckan skrev två av forskarna bakom Klimatpolitiska rådets rapport – ni vet den som fullkomligt tillintetgjorde regeringens klimatplan häromsistens – om en liknande trend i Sverige. Det finns ett brett folkligt stöd för en mer ambitiös klimatpolitik. Drygt 70 procent av befolkningen tycker att Sveriges klimatmål är bra eller otillräckliga. Dessutom finns tecken på att mindre populära åtgärder, som trängselskatt, vinner gillande efterhand som de implementeras. Politiken fungerar alltså genom att gå före här.
Och ja, det kan ju låta som vilken fråga som helst, där man landar i olika slutscenarion beroende på vilken analys man gör av läget. Så är fallet som bekant inte med klimatförändringarna. De kommer fortsätta om vi inte aktivt bromsar dem, och resultatet kommer att bli inget mindre än förödande för hela planeten.
Men det är klart, vi ska inte ställa för höga krav på de politiska ledarna. 90 procent av jordens befolkning tycker kanske att de borde öka takten, vi har en rad ofantligt kostsamma naturkatastrofer framför oss samt en planetär kollaps som hägrar i horisonten. Men nästa val ska också vinnas. Det måste vi förstås ha respekt för.
Ja, jag tänker göra en klimatpoäng av köerna på E4
10
10
04.04.2024
Johanna Frändén
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Publicerad 09.41
Det brukar sägas att det inte finns några sociala lägereldar längre, men då har man glömt den samhörighet som ett riktigt snöoväder kan skapa. Den folkliga frustrationen över att vi fortfarande inte har tämjt väderleken överträffades endast av Carl-Oskar Bohlins utfall mot dem som satt fast på E4:an med sommardäck. ”Orange vädervarning har varit och är utfärdad. Den näst allvarligaste graderingen. Jag vill inte höra om en enda bilist som givit sig ut i detta efter att ha bytt till sommardäck”, skrev civilförsvarsministern på X i ett uppfriskande infall av klarspråk.
Jag gillar politiker som inte behandlar medborgarna som barn. Även om Svensson numer kan svänga ihop en patay till middag och har en favorit-tequilabar i Tulum ligger i Sverige fortfarande i norra Europa. Som bilbärgaren Robin Andersson........
© Aftonbladet
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Nikkei Editorial
Ali Fathollah-Nejad
Rami G Khouri
