/
Oisín Cantwell
Nyhetskolumnist
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Uppdaterad 12.57 | Publicerad 12.43
Så har Richard Jomshof än en gång utmärkt sig.
Det är en skam för Sverige att denne man är ordförande i justitieutskottet.
Den sverigedemokratiske politikern utbrast i går på twitter att den i Iran födde Daniel Riazat, vänsterpartist och riksdagsledamot, borde flytta från Sverige.
Detta sedan ett radioinslag från 2015, i vilket Riazat sa att han inte ville bo i samma flerfamiljshus som Jomshofs partikamrat Mattias Karlsson, fått fart i sociala medier.
För en politiker i sju av åtta riksdagspartier hade öppen rasism av det här slaget lett till konsekvenser, men för SD i allmänhet och Jomshof i synnerhet är det business as usual i det offentliga samtalet.
Det går knappt en dag utan att denne man, som lider av ett även med sverigedemokratiska mått mätt svårartat invandrardille, utmärker sig.
En nyhet är någonting som avviker från det normala, varför det för det mesta inte längre blir rubriker om Jomshofs alla varningar för att de lömska muslimerna är på väg att ta över Sverige och förvandla landet till ett kalifat.
Men då och då vaknar opposition och redaktörer till liv. Som då SD-toppen för en månad sedan i en intervju i Aftonbladet frestades av tanken att förbjuda vad han beskrev som muslimska symboler.
Att ett sådant förbud kräver ingrepp i den grundlagsfästa religionsfriheten bekymrade Jomshof lika lite som att hans uttalande kunde nå hela vägen till Ankara och väcka irritation hos en despot som ännu höll Sverige på halster i Nato-processen och som redan var förbannad efter sverigedemokratiska utsvävningar om koranbränningar och att moskéer ska rivas.
En händelse som skulle kunna se ut som en tanke är att påhoppet på Riazat kom samma dag som Ungerns parlament som sista nation i militäralliansen gjorde tumme upp för svenskt medlemskap.
Jomshofs och partikamraternas eviga utspel har inte underlättat Natoprocessen. Möjligen har de rent av fördröjt den.
Sverigedemokraterna är kort sagt ett parti som bidrar till att ytterligare försämra det allvarligaste säkerhetspolitiska läge som Sverige har befunnit sig i sedan andra världskriget.
Det är inte utan anledning som Säkerhetspolisen i sin senaste årsbok varnar för att bilden av Sverige som ett islamfientligt land sprider sig i allt bredare kretsar ute i världen.
Men inget av det här bekymrar Jomshof. Han gör som han har gjort hela sitt politiska liv.
I somras fick han feeling och twittrade att profeten Muhammed är en massmördare, slavhandlare och rövare.
I ett temanummer i partitidningen SD-kuriren om islam sommaren 2006 påstod han att Sveriges ”närmare en halv miljon muslimer” verkade för att ”införa muslimska demokratifientliga sharialagar”.
Fem år senare hävdade Jomshof att den högerextreme terroristen Breiviks massmord berodde på invandringen.
Det är denne man som har betrotts förtroendeuppdraget som ordförande i justitieutskottet. En viktig post, det är i riksdagens utskott som regeringens förslag bearbetas och Jomshofs uppdrag är att se till att Strömmer & companys intentioner förverkligas i så stor utsträckning som möjligt.
Så vad har statsminister Ulf Kristersson och övriga två partiledare i regeringen att säga om Jomshofs ständiga förlöpningar? Vad säger den anständiga borgerligheten?
I princip ingenting. De är upptagna med att titta åt ett annat håll eller att veva mot Magdalena Andersson för hennes mindre lyckade misstänkliggörande av en youtuber.
Det är så ynkligt. Så svagt. Så fegt.
Med tvekan skriver jag dessa rader. Dels för att det jag påpekar inte är originellt, åtskilliga liknande texter har skrivits av ledarskribenter och kolumnister, dels för att denna fixering vid personer riskerar att konkurrera ut en viktigare fråga, nämligen Sverigedemokraternas långsiktiga politiska projekt.
Samtidigt, vissa saker behöver påpekas gång på gång på gång.
Justitieutskottets ordförande twittrade i går att Daniel Riazat är en ”skam för den iranska diasporan”.
Sanningen är att det är Richard Jomshof som är en skam – en skam för Sverige.
Richard Jomshof är en skam för Sverige
9
188
27.02.2024
Oisín Cantwell
Nyhetskolumnist
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Uppdaterad 12.57 | Publicerad 12.43
Så har Richard Jomshof än en gång utmärkt sig.
Det är en skam för Sverige att denne man är ordförande i justitieutskottet.
Den sverigedemokratiske politikern utbrast i går på twitter att den i Iran födde Daniel Riazat, vänsterpartist och riksdagsledamot, borde flytta från Sverige.
Detta sedan ett radioinslag från 2015, i vilket Riazat sa att han inte ville bo i samma flerfamiljshus som Jomshofs partikamrat Mattias Karlsson, fått fart i sociala medier.
För en politiker i sju av åtta riksdagspartier hade öppen rasism av det här slaget lett till konsekvenser, men för SD i allmänhet och Jomshof i synnerhet är det business as usual i det offentliga samtalet.
Det går knappt en dag utan att denne man, som lider av ett även med sverigedemokratiska mått mätt svårartat invandrardille, utmärker sig.
En nyhet är någonting som avviker från det normala, varför........
© Aftonbladet
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Nikkei Editorial
Ali Fathollah-Nejad
Rami G Khouri
