/
Oisín Cantwell
Nyhetskolumnist
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Uppdaterad 13.45 | Publicerad 13.24
Klockan nio i morse var det dags för debatt om årets största politiska bedrägeri.
Och det blev ett liv och ett kiv då säkerhetszoner, detta hastigt framtagna lagförslag, avhandlades i riksdagen.
Talman Andreas Norlén slog klubban i bordet och lät sverigedemokraten Katja Nyberg dra igång debatten om ett verktyg som ska ge polisen rätt att tillfälligt muddra folk och fä inom ett område som har drabbats av ett allvarligt brott.
– Jag förstår inte varför oppositionen gör en sån här stor grej av det här, inledde hon med att säga.
Det begriper däremot jag. Visitationszoner, som förslaget kallades innan det under ett kosmetiskt dop bytte namn, är en potentiellt ganska långtgående inskränkning av medborgarnas frihet.
Ett förslag som remissinstanserna bara hade fem veckor på sig att ta ställning till, mot normala tre månader, dessutom över jul- och nyårshelgerna.
Ett förslag som tunga aktörer som Svea hovrätt, JK och JO smulat sönder och samman. Det har bland annat varnat för risk för att människor kommer att utsättas för diskriminerande behandling.
– Jag vet av egen erfarenhet att svensk polis inte är diskriminerande, fortsatte sverigedemokraten Nyberg.
Som om det är vita och rågblonda kvinnor som har den ”riskprofil” som är det enda som kommer att behövas för att bli muddrad från topp till tå.
Några våningar längre ner, i partiernas matsal, höll organisationen Sweden food arena frukostmöte. Kaffe, smörgås och lobbyism. Uppslutningen var stor.
I kammaren var det betydligt glesare. Justitieutskottets ledamöter satt tillsammans, ytterligare en och annan riksdagsledamot hade släpat sig dit och var lika utspridda i salen som på läktaren då BP har hemmamatch i fotbollens allsvenska.
Mattias Vepsä, socialdemokrat, begärde replik på sverigedemokratens anförande och släpade sig upp i talarstolen.
– Vi är oroliga för att förslaget inte ger den effekt som ett så här stort intrång i den personliga integriteten kräver.
Förvisso en klok invändning. Men till saken hör att socialdemokraterna vill gå ännu längre än Tidöpartierna och göra hela Sverige till en visitationszon genom att pilla i polislagen.
Det finns ingen anledning att förvånas, så här enfaldigt tenderar det att bli då sossar får för sig att ha tuffare kriminalpolitik än högern.
Moderaten Louise Meijer passade på att klaga på den föregående justitieministern Morgan Johanssons oförmåga att knäcka gängen.
Inget större fel på den historieskrivningen, men hon nämnde givetvis inte att det dödliga skjutvapenvåldet började eskalera redan på alliansens tid.
Så där fortsatte det. Anföranden, repliker, goda och mindre goda argument, så som det så ofta är då nya lagar manglas i den lagstiftande församlingen i en demokrati.
Förslaget har fått för stor uppmärksamhet, klagade liberalen Martin Melin. Ja, hade han inte själv stått på presskonferens och yrat om Guccikepsar hade det blivit färre rubriker.
Klokast var representanterna för C, V och MP. Men vem bryr sig om vad de partierna tycker i kriminalpolitiska frågor.
Det här är ett område där S och M traditionellt har dominerat. Så är det i någon mån även i dag, även om de två statsbärande partierna numera tenderar att dansa efter SD:s populistiska pipa.
I riksdagens café var stämningen loj. Enstaka riksdagsledamöter drack morgonkaffe och bläddrade i papper.
Finansutskottet skulle hålla debatt om en rapport från rikrevsionen, lite senare var det dags för näringsutskottet att prata om regelförenkling för företag och Trafikutskottet hade att hantera ”cykelfrågor”, ett betänkande som föranlett 24 motioner och 21 reservationer.
Det var en oglamourös onsdag i lagstiftningens palats och på andra sidan fönstren glittrade Riddarfjärden i den försiktiga vårsolen.
11 grader i Stockholm, det kunde vara varmare, det kunde framförallt vara kallare.
Jag inledde den här texten med att beskriva säkerhetszonerna som ett politiskt bedrägeri.
Det jag menar är att polisen redan i dag har långtgående möjligheter att visitera människor.
Det enda som krävs är skälig misstanke om brott, vilket en något så när rutinerad konstapel utan svårigheter kan trolla fram.
Som verktyg mot kriminalitet kommer inte säkerhetszonerna få nämnvärd effekt.
Detta vet regeringen. Lagen är egentligen riktad mot väljarna. Kriminalpolitiken ska framstå som handlingskraft.
Debatten var uppskattad att ta en timme och 20 minuter. Den blev mer än dubbelt så lång.
Lite senare i dag kommer en oenig riksdag att rösta igenom lagförslaget.
En tjänsteman kommer förbi pressrummet. Jag frågar vad hen tycker om uppståndelsen och får ett fnysande svar.
– Jag blev kroppsvisiterad en gång då jag 18 år gammal och cyklade på fyllan ute i Sundbyberg. Polisen har ju redan befogenheter.
En analys så god som någon.
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Nikkei Editorial
Ali Fathollah-Nejad
Rami G Khouri
visit website
