/
Oisín Cantwell
Nyhetskolumnist
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Publicerad 15.53
De tre Sverigedemokratiska nämndemännen körde över juristdomaren.
En ung man vid namn Hanif Jafari ska utvisas till Afghanistan, trots att skäl till asyl finns.
Han sitter vid köksbordet i en villa i en av Stockholms södra förorter och försöker samla sig.
Vinröd tröja, smala armar, jeans, håret i knut, 28 år gammal.
– Jag kan inte återvända till Afghanistan. Kanske skjuter talibanerna mig direkt. Kanske stenar de mig till döds. Eller så blir jag torterad.
Webbtidningen Dagens Arena har redan berättat historien om honom, men det finns skäl för andra medier att också göra det.
Om inte annat så för att det är ett osedvanligt pedagogiskt exempel på problemet med politiskt tillsatta domare.
Bakgrunden:
Hanif Jafari föddes 1996 i provinsen Ghazni i Afghanistan, ett land han flydde från 15 år gammal.
Han hade avslöjats med att ha en relation med en ung flicka, vilket var tillräckligt för att råka illa ut i hans hemtrakter. Äktenskap är där en förutsättning för fysisk intimitet.
Ingenting blev bättre av att han tillhör hazarerna, en folkgrupp som varit förföljd och förtryckt i sekel.
Pojken tog sig till en moster i Pakistan, något år senare vidare till Iran och därifrån med hjälp av flyktingsmugglare till Europa.
Tre små jollar på havet mellan Turkiet och Grekland, plötsligt dök polisen upp i snabbgående båtar, mitt i natten, några flyktingar drabbades av panik, hoppade överbord och drunknade.
– Jag minns så väl när jag kom till Sverige. November 2013. Det var kallt, mörkt och tyst, men ett land jag omedelbart började tycka om.
Han gick i skola i Stockholm, flyttade runt bland kompisar, bodde ett tag på härbärgen.
Men Migrationsverket och Migrationsdomstolen avslog ansökan om asyl och Jafari flyttade till Danmark som i enlighet med Dublinförordningen skickade tillbaka honom till Sverige i januari 2016.
Det svenska utvisningsbeslutet preskriberades och 2019 sökte Jafari än en gång asyl. Än en gång blev det avslag av Migrationsdomstolen. Än en gång vandrade ärendet uppåt i den juridiska hierarkin.
För snart en månad sedan kom så Migrationsdomstolens avgörande. En dom som i flera avseenden är udda.
Rättens majoritet gjorde tumme ner för samtliga av Hanif Jafaris argument.
Han har inte gjort det troligt att det finns en hotbild mot honom på grund av att han tillhör hazarerna.
Jafari säger att relationen med flickan i Afghanistan resulterat i en polisanmälan från hennes familj. Vaga andrahandsuppgifter, fnyser rätten.
Visst, den unge mannen har kunnat visa att att han spridit islamkritiska inlägg i sociala medier, men det finns inget som tyder på att de har nått Afghanistan.
Och att mannen är ateist är en nyhet. Det har han inte nämnt tidigare, vilket ”påverkar hans allmänna trovärdighet negativt”.
Så långt skulle detta kunnat vara ett ordinärt avgörande i Migrationsdomstolen.
Men i det här fallet har någonting så ovanligt skett som att de tre nämndemännen röstat ner den enda juristdomaren.
En jurist som i och för sig håller med amatördomarna i en del av deras resonemang, men som påpekar att aktuell landsinformation visar att hazarerna är utsatta av talibanerna.
Misshandel, vräkningar från sina hem, tvångsarbete, allt möjligt elände förekommer.
Dessutom, påpekar juristdomaren, har Jafari anpassat sig till västerländska värderingar och deltagit i demonstrationer mot talibanregimen, omständigheter som är ytterligare rikshöjande faktorer.
Vid en samlad bedömning anser juristen att den unge mannen behöver skydd i Sverige.
Det som gör den här domen ännu mer udda är att samtliga tre nämndemän är utsedda av ett och samma parti.
Och inte nog med det, de tillhör det parti som inte försitter ett tillfälle att jävlas med invandrare.
Inte alldeles överraskande har i vart fall en av dessa amatördomare betett sig som sverigedemokrater inte sällan gör i sociala medier.
Nämligen gnällt på ”massinvandring”, spritt teckningar på en vuxen man som påstås låtsats vara ensamkommande flyktingbarn och delat en tweet från SD i Europaparlamentet, som vill att ”kriminella afghaner” ska skickas hem.
Att hobbydomare av detta skrot och korn meddelar en dom som denna väcker onekligen misstankar om att Hanif Jafari inte har fått en rättvis prövning.
Vissa läsare av den här texten tycker säkert att de gjorde rätt.
Till er vill jag säga att poängen med mitt resonemang inte är att kritisera SD. Poängen är att peka på problemet med politiskt tillsatta domare.
En studie gjord vid Handelshögskolan i Göteborg visar att om en nämndeman från Vänsterpartiet är inblandad ökar sannolikheten för fällande dom med 14 procentenheter om målsägande är kvinna.
Och en undersökning genomförd vid Uppsala universitet gav vid handen att kristdemokrater är påtagligt förtjusta i att ändra avslag i migrationsmål till bifall.
Vill vi inte alla ha ett domstolsväsende där människor får en rättvis prövning, där rättens ledamöter lägger privata ideologiska preferenser åt sidan och dömer i enlighet med hur lagar, praxis och bevis ser ut?
Hanif Jafari visar in oss i rummet han bor i. Gardinerna är nerdragna, han berättar att han vill ha det mörkt då han mår dåligt.
Genom volontärbyrån Fånga Framtiden Tillsammans fick han kontakt med en familj som erbjöd honom ett hem.
En säng, en soffa med tillhörande bord, en bokhylla fylld med böcker.
Hanif Jafari arbetar som skiftledare på ett McDonalds inne i stan, han trivs med att jobba med människor, har haft drömmar om att bli polis.
Även brodern har flytt till Sverige. Mamman? Hanif Jafari tystnar när jag frågar, börjar kämpa mot tårarna.
– Hon är på flykt. Om hon ens lever. Jag har dragit skam över henne som blev ihop med en flicka.
Det var en ren slump att det var tre Sverigedemokrater som dömde i målet.
Visserligen är det politiska partier som nominerar dessa domare, men domstolarna håller sig inte med register över nämndemännens ideologiska tillhörighet.
Tillsammans med sin advokat har denne unge man överklagat, men om Migrationsöverdomstolen ens tar upp fallet återstår att se.
– Jag tycker mycket om detta land, här finns många människor med stora hjärtan.
I Sverige har han bott hela sitt vuxna liv, rotat sig, lärt sig språket hyggligt.
– Men i den här rättegången var jag chanslös. Det var ett annat Sverige. Det var som en talibandomstol.
Vad händer om du skickas tillbaka till Afghanistan?
– Då dör jag.
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Nikkei Editorial
Ali Fathollah-Nejad
Rami G Khouri
visit website
