Kostnaden för tolkar i vården skenar.

Pengarna tas från de sjuka. Från löner till undersköterskor.

Självklart ska den som inte lär sig svenska betala själv. Inte belasta andra, skriver Carolin Dahlman.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Region Blekinge införde nyligen en patientavgift för tolk. Jurister och läkare protesterar, men beslutet är viktigt. Den som inte lär sig svenska – trots generösa erbjudanden om utbildning – bör tvingas betala själv. Det är både rättvist, och skapar incitament för fler att lära sig svenska.

”Det är i princip inte rimligt att skattebetalarna ska finansiera tolkning för den som varaktigt lever i Sverige”, sa sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) i riksdagen i januari.

Det är positivt att ministern sätter ner foten. Beslutet i Blekinge gäller trots allt personer som varit i landet i minst ett par år, och som har haft tid på sig att studera. Den beslutade avgiften är inte jättehög – 300 kronor för tolk på plats, och 50 kronor på distans. Det är mer en markering än en faktisk kostnad.

De som invandrat åtnjuter vår generösa hjälp, nästintill fri sjukvård och diverse andra rättigheter. Att vi ställer krav på dem borde inte vara kontroversiellt, utan fullkomligt naturligt för den som har ett uns av respekt för skattebetalarna.

Varje krona som går till tolk skulle ju kunna läggas på annat.

”Vi vill ju att så mycket pengar som möjligt ska gå till vården”, sa Björn Tenland, gruppledare för SD i regionfullmäktige.

Rätt tänkt.

Men frågan upprör. Läkare, jurister och vänsterdebattörer protesterar.

Föreningen Läkare mot rasism har anmält Region Blekinge till DO, men detta är verkligen inte en fråga om rasism – utan om respekt.

Tolkavgiften överklagades till Förvaltningsrätten i Växjö, som nyligen beslutade att den inte får införas förrän slutlig dom har kommit.

Juristerna i förvaltningen vägrar hjälpa det politiska styret handlägga ärendet.

Blekinges regionjurist anser att avgifter strider mot kommunallagens likställighetsprincip och vill inte företräda sin arbetsgivare – oss skattebetalare.

Men inte bara kommunallagen pekas ut som ett hinder. En professor i förvaltningsrätt sa till Kvartal att även patientlagen försvårar. I denna står det att vårdgivaren har ett ansvar att informera patienten om hälsotillstånd och behandlingar, och att informationen ska anpassas efter patientens språkliga förutsättningar.

Och i en paragraf i hälso- och sjukvårdslagen är målet vård på lika villkor för hela befolkningen. I förvaltningslagen står att en myndighet ska använda tolk och översätta handlingar om det behövs för att en person ska kunna ta tillvara sin rätt – även om denne inte behärskar svenska.

Socialdemokraterna vill behålla nuvarande generösa system. Argumentet är att förhindra felmedicinering eller felaktiga ingrepp – något som också kan bli dyrt.

Visst kan det finnas risker under en övergångsperiod. Men om politikerna inte sätter ner foten och kräver att de som befinner sig i Sverige – och tar del av välfärden – lär sig språket kommer de att ha färre skäl att anstränga sig. Det leder till att de får svårare att få jobb och försörja sig.

Det är dags att pressa. Stressa. Kräva.

Frågan om att ta betalt för tolk i vården ska utredas, enligt Tidöavtalet. Det är mycket bra. Om lagar ligger i vägen för förändringar kan och bör lagar ändras.

Det behövs tuffare krav om vi ska få ordning på integrationen och se till att alla människor Sverige solidariskt har hjälpt. Rättigheter måste matchas med skyldigheter.

Kvartal tog reda på hur mycket pengar som läggs på tolkar. Tidskriften fann att kostnaderna för tolkar i vården hade mer än fördubblats under det senaste decenniet. 2013 var summan drygt 370 miljoner, och 2023 var den 837. Totalt hade skattebetalarna i regionerna betalat 7,6 miljarder.

Det är inga jättesummor, som del av regionernas stora budgetar. Men principen är viktig.

Den övergenerösa linjen kan resultera i fortsatt utanförskap, ekonomiska klyftor och spänningar mellan grupper. Om Sverige blir ett land med blott mjölk och honung kan folk få hål i tänderna.

Av Carolin Dahlman

högerliberal debattör

✓ 8 sorter ✓ Se betyget på din favorit ✓ ”På tok för salt”

Anklagelserna efter terrordådet i Moskva: ”Självklart”

Landstigningsfartyget Konstantin Olshansky utslaget av robot

Meddelandet sprids: ”Ökar vår blodlust”

Tog på sig dådet i Moskva – två svenska mål stoppade

Smugglades in på Friends: ”Lindad runt kroppen”

QOSHE - Den som inte vill lära sig svenska ska betala själv - Carolin Dahlman
menu_open
Columnists Actual . Favourites . Archive
We use cookies to provide some features and experiences in QOSHE

More information  .  Close
Aa Aa Aa
- A +

Den som inte vill lära sig svenska ska betala själv

9 54
27.03.2024

Kostnaden för tolkar i vården skenar.

Pengarna tas från de sjuka. Från löner till undersköterskor.

Självklart ska den som inte lär sig svenska betala själv. Inte belasta andra, skriver Carolin Dahlman.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Region Blekinge införde nyligen en patientavgift för tolk. Jurister och läkare protesterar, men beslutet är viktigt. Den som inte lär sig svenska – trots generösa erbjudanden om utbildning – bör tvingas betala själv. Det är både rättvist, och skapar incitament för fler att lära sig svenska.

”Det är i princip inte rimligt att skattebetalarna ska finansiera tolkning för den som varaktigt lever i Sverige”, sa sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) i riksdagen i januari.

Det är positivt att ministern sätter ner foten. Beslutet i Blekinge gäller trots allt personer som varit i landet i minst ett par år, och som har haft tid på sig att studera. Den beslutade avgiften är inte jättehög – 300 kronor för tolk på plats, och 50 kronor på distans. Det är mer en markering än en faktisk kostnad.

De som invandrat åtnjuter vår generösa hjälp,........

© Expressen


Get it on Google Play