De som inte dog den 7 oktober och föll i händerna på Hamas har inget slutdatum för sin pågående tortyr.
Det sexuella slaveriet ger en tydlig inblick i hur Hamas ser på gisslan, skriver Vera Berzak.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Det finns en video från Gaza-kriget som jag inte har vågat titta på. Jag vet vilken typ av video man omedelbart kommer att tänka på, men nej – det är inte en av de sadistiska självfilmade Hamasfilmerna.
Jag talar om en filmsnutt som jag länge har velat se, men inte kunnat förmå mig att titta på. Den visar modern till Naama Levy – den blott 19-åriga israeliska gisslan – som kräver att de kidnappade ska släppas fria.
Naama är den unga kvinnan som blev en symbol för Hamas brutala sexuella våld genom filmen där hon knuffades ut ur ett fordon med armarna bakbundna, öppna sår på armar och ben och blodfläckar på byxorna. Till ljudet av en jublande folkmassa.
Elizabeth Stone skrev en gång om hur ett barns födelse för en kvinna är som att ”låta sitt hjärta gå omkring utanför sin kropp”. Jag drog mig – av rädsla – för att se in i ögonen på den kvinna vars hjärta har blivit slaget, våldtaget och kidnappat till en underjordisk tunnel i Gaza. Men snart blev jag ändå tvungen att möta denna moderliga blick.
Den 23 januari vittnade Aviva Siegel, en 61-årig före detta gisslan som släpptes under vapenvilan, i det israeliska Knesset om vad hon såg hända med kvinnor i fångenskap.
”Terroristerna tar med sig olämpliga kläder och förvandlar flickorna till sina dockor. Dockor på ett snöre som man kan göra vad man vill med, när man vill”, sade hon.
”Pojkarna går också igenom övergrepp – det flickorna går igenom. De kanske inte blir gravida men de är också marionettdockor.”
Aviva Siegel upplevde att dessa unga kvinnor blev hennes döttrar. Nu säger hon att hon inte kan andas förrän de kommer ut ur detta helvete.
Jag brukade tänka att det värsta man kan föreställa sig som förälder är att se sitt barn lida och att inte kunna göra något åt det. Men nu vet jag att det finns något ännu värre – att se sitt barn lida och inte ens kunna vara vid deras sida. Inte säga ett enda tröstande ord.
”Just nu är det någon som blir våldtagen i en tunnel”, sa Avivas dotter Shir. Och nu, vill jag tillägga. Och nu. Och så har det varit i 110 dagar.
En annan före detta gisslan, Agam Goldstein-Almog, beskrev hur hon såg unga kvinnor som hade hållits i en cell helt ensamma i tunnlarna.
”En av flickorna bad mig om ursäkt för att hon inte kunde prata, hon förklarade att hon inte hade använt sin röst på 52 dagar”, säger hon.
Jag skrev en gång om den besvikelse som judiska kvinnor känner inför feministiska organisationer och individer som inte fördömer det brutala sexuella våld som Hamas-terrorister utförde den 7 oktober. Jag hade fel om datumet.
De som inte dog den dagen och föll i händerna på Hamas har inget slutdatum för sin pågående tortyr. Det pågår fortfarande när du läser dessa rader.
Sexuellt slaveri har ingenting att göra med den palestinska saken. Däremot ger det en tydlig inblick i hur Hamas ser på gisslan. Precis som IS i Irak och Boko Haram i Nigeria rättfärdigar de förslavning av icke-muslimska kvinnor.
Detta borde få varningsklockorna att ringa i huvudet på alla demokratiförespråkande försvarare av jämlikhet och mänskliga rättigheter. Men fortfarande har vittnesmålen om tortyr och sexuella övergrepp på israelisk gisslan i Gaza inte nått en större spridning
Till slut tittade jag på videon med Naama Levys mamma. Det faktum att hon lyckades hålla huvudet högt, ögonen torra och faktiskt tala till kameran framstod för mig som ett hjältedåd. Jag lät mig luras att tro att hon lyckas hålla ihop det, att hennes dotter definitivt kommer att komma hem snart, att hennes dotter återigen kommer att se ut som hon gör på fotot som sprids av henne på internet – varmt leende mot kameran med det soldränkta ökenlandskapet bakom sig och med vinden i håret.
Jag låter mig luras eftersom jag som mor inte står ut med att föreställa mig något annat, möjligen mer realistiskt, slut på den här historien.
Av Vera Berzak
israelisk dramatiker boende i Sverige
Varför har vi en Riksbank om den inte skyddar oss mot stigande ränta?
”Rätt så problemfri vinter”
Paret tittarna inte fick se: ”Besviken”
Dealen med spelarna ✓ ”Kan kännas hjärtlöst” ✓ Nanasis status ✓
Sextortyren i tunnlarna avslöjar Hamas världsbild
11
102
01.02.2024
De som inte dog den 7 oktober och föll i händerna på Hamas har inget slutdatum för sin pågående tortyr.
Det sexuella slaveriet ger en tydlig inblick i hur Hamas ser på gisslan, skriver Vera Berzak.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Det finns en video från Gaza-kriget som jag inte har vågat titta på. Jag vet vilken typ av video man omedelbart kommer att tänka på, men nej – det är inte en av de sadistiska självfilmade Hamasfilmerna.
Jag talar om en filmsnutt som jag länge har velat se, men inte kunnat förmå mig att titta på. Den visar modern till Naama Levy – den blott 19-åriga israeliska gisslan – som kräver att de kidnappade ska släppas fria.
Naama är den unga kvinnan som blev en symbol för Hamas brutala sexuella våld genom filmen där hon knuffades ut ur ett fordon med armarna bakbundna, öppna sår på armar och ben och blodfläckar på byxorna. Till ljudet av en jublande folkmassa.
Elizabeth Stone skrev en gång om hur ett barns födelse för en kvinna är som att ”låta sitt hjärta gå omkring utanför sin kropp”. Jag drog mig – av........
© Expressen
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Rami G Khouri
Mort Laitner
Donald Low
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
