Det ligger i vårt intresse att rensa luften om de senaste årens grälsjuka hos både svenska och ungerska politiker och debattörer.
På båda håll finns plats för självrannsakan.
För svensk del kan vi erkänna att kritik ibland har varit okunnig och slentrianmässig, skriver Erik Zsiga.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. När Ungern 2004 kom med i EU var Sverige det enda landet som helt utan restriktioner välkomnade landet. Vi hade nog hoppats på att detta förtroende skulle ha fått ett annat svar. Både vad gäller Ungerns allmänna uppträdande i EU och hanteringen när det blev vår tur att be om hjälp.
Ungerns ratificering av den svenska Natoansökan verkar nu hänga på om ländernas statsministrar kan träffas och prata i Budapest. Ungerns Viktor Orbán har bjudit in. Om dennes inrikes- och utrikespolitiska agerande finns mycket att invända, men diplomati går ut på att prata även med sådana vi har olika åsikter som.
Att statsministrarna träffas är bra. Båda parter kan nog lära sig mer än de tror.
Ett möte i Budapest skulle ge många möjligheter för den svenska statsministern att lyfta fram den förvånansvärt långvariga och djupa relationen mellan Ungern och Sverige.
Mest effektfullt hade det varit för Kristersson att landa på flygbasen i Pápa i västra Ungern. Där manifesteras ländernas redan existerande militära samarbete. Ungerns Gripenplan finns på annan plats, men i Pápa har Sverige faktiskt en flygbas med elva andra länder – Heavy Airlift Wing som sörjer för stora militära flygtransporter.
Om Kristersson landar på Ferenc Liszt-flygplatsen i Budapest kan han notera att Skanska var med och byggde den. På väg in till centrum kan han passera Ikea på Örs Vezér tere – det äldsta av tre Ikea-varuhus i staden, öppnat redan våren 1990. Det påminner om att det svenska näringslivet tidigt trodde på Ungern, och har fortsatt vara stora investerare.
Och i city påminner flera av Raoul Wallenbergs svenskhus om denna enormt viktiga svenska hjälteinsats.
Vid mötet med Orbán skulle Kristersson kunna påminna om att Ungern vid angreppet österifrån 1956 inte var med i Nato. Omvärldens hjälp uteblev. Hundratusentals ungrare flydde, många till Sverige. De utgör några av de drygt 40 000 personer av ungersk härkomst som i dag bor i Sverige.
Inte för att Orbán egentligen behöver påminnas om vikten av att vara medlem i Nato – eller EU. Det är han nog fullt medveten om, trots sitt svårbegripliga utrikespolitiska agerande med närmanden till Putin. Men det vore en bra samtalsöppnare för att fastslå vad den aktuella frågan egentligen handlar om och hur mycket som står på spel.
Genom Nato-ansökan är det Sverige som har bett Ungern om fördjupat samarbete. Det ligger i vårt intresse att rensa luften om de senaste årens grälsjuka hos både svenska och ungerska politiker och debattörer. På båda håll finns plats för självrannsakan. För svensk del kan vi erkänna att kritik ibland har varit okunnig och slentrianmässig.
Ett exempel på okunnigheten är att kritiken ofta har missat hur mycket historien – till exempel landets delning efter första världskriget – formar ungersk politik. Detta kan man ha åsikter om, men att vissa svenska debattörer inte verkar förstå detta har ibland gjort kritiken missriktad.
Ett exempel på slentrianutfallen är kritiken mot ungerska ändringar i konstitutionsdomstolens makt, när svenska politiker inte ens har vågat införa en sådan domstol här. Eller kritiken mot försöken att öka barnafödandet i Ungern, när ett av landets största problem är en åldrande demografi. I just detta vore det för övrigt bra om Ungern lyckades, med tanke på våra invändningar mot den ungerska utvecklingen. Ty länder som föryngras tenderar att blicka framåt i stället för bakåt.
Den mesta svenska kritiken har dock varit befogad. Den ska vi inte vika ifrån. Vänner är ärliga mot varandra. Den mesta kritiken har rests för att Sverige vill Ungerns bästa. Vi värnar Ungerns demokrati, rättsstat och samhörighet med övriga Europa.
Utan att sätta oss på höga hästar kan vi påstå att det är det bästa för det ungerska folket, men också för det svenska.
Av Erik Zsiga
kommunikationskonsult och skribent. Halvungrare, utbytesstudent i Budapest på 1990-talet och pressekreterare till utrikesminister Carl Bildt på 2010-talet.
”Mark” levde dubbelliv i två familjer • ”Ingen vanlig otrohetsaffär"
Abdirahman Mohamouds försvar: Trodde hon var äldre – var ute sent
”Även bland ryssar utomlands är motståndet obetydligt”
Ravelli hängs ut – nya uppgifter om VM 94
✓ Stockholms allra bästa ✓ Grädden en dröm ✓ "Världsklass"
19-åringen chockar Norge – avslutar plötsligt karriären
Vår kritik mot Orbán har ibland varit okunnig
11
34
26.01.2024
Det ligger i vårt intresse att rensa luften om de senaste årens grälsjuka hos både svenska och ungerska politiker och debattörer.
På båda håll finns plats för självrannsakan.
För svensk del kan vi erkänna att kritik ibland har varit okunnig och slentrianmässig, skriver Erik Zsiga.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. När Ungern 2004 kom med i EU var Sverige det enda landet som helt utan restriktioner välkomnade landet. Vi hade nog hoppats på att detta förtroende skulle ha fått ett annat svar. Både vad gäller Ungerns allmänna uppträdande i EU och hanteringen när det blev vår tur att be om hjälp.
Ungerns ratificering av den svenska Natoansökan verkar nu hänga på om ländernas statsministrar kan träffas och prata i Budapest. Ungerns Viktor Orbán har bjudit in. Om dennes inrikes- och utrikespolitiska agerande finns mycket att invända, men diplomati går ut på att prata även med sådana vi har olika åsikter som.
Att statsministrarna träffas är bra. Båda parter kan nog lära sig mer än de tror.
Ett möte i Budapest skulle ge många möjligheter för den svenska statsministern att lyfta fram den........
© Expressen
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Rami G Khouri
Mort Laitner
Donald Low
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
Michael Kwet
