Hedersrelaterat våld och förtryck är ett komplext fenomen som inte kan begränsas till en enda kultur eller religion.
Användandet av termen ”hederskultur” är problematiskt. Det väcker frågan: Vilken kultur är hederskulturen? skriver Zenobia Rizvi och Rúna Baianstovu.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. I skenet av Fadimedagen, som uppmärksammar minnet av Fadime Şahindal och symboliserar kampen mot hedersrelaterat våld, reflekterar vi över samhällets ansats mot detta förtryck.
På Somaya stödjour, där vi dagligen stöttar personer utsatta för våld i nära relationer och som lever under hedersnormers skugga, ser vi hur den förenklade politiska retoriken om ”hederskultur” kan skapa hinder för de som behöver hjälp mest. Detsamma gäller för den brist på röster som hörs och de ensidiga åsikter och verklighetsbeskrivningar som färgar debatten.
Uttryck som att ”krossa” hederskulturen, speciellt när de kommer från politiska företrädare, kan fördjupa klyftan mellan samhället och de som lever under hot från hedersnormer.
Vår ambition är att främja en mer nyanserad och individanpassad förståelse för hedersrelaterat våld och förtryck för att kunna erbjuda ett effektivt stöd. Men det kräver en kritisk granskning av hur vi diskuterar dessa frågor i Sverige.
Regeringens intensifierade kamp mot hedersrelaterat våld är lovvärd, men problem uppstår när debatten och politiska uttalanden felaktigt kopplar våldet enbart till specifika kulturer och skapar distans till de som behöver samhällets stöd.
Användandet av termen ”hederskultur” är problematiskt. Det väcker frågan: Vilken kultur är hederskulturen? Denna term används och tolkas ofta som en synonym för specifika kulturer, främst kopplade till Mellanöstern, vilket gör uttryck som ”krossa hederskulturen” särskilt splittrande.
Det är viktigt att skilja på hedersnormer, som är ett bredare och mer rättvisande begrepp, och den så kallade hederskulturen.
Hedersrelaterat våld och förtryck är ett komplext fenomen som inte kan begränsas till en enda kultur eller religion. Det som förenar personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck är de hedersnormer som motiverar våldet, oavsett individens bakgrund.
Att tala om ”hederskultur” skapar ett ”vi och dom” som inte bara är förenklat utan också skadligt. Det riskerar att avskräcka de som behöver stöd från att söka det och skapa en felaktig uppfattning om att problemet ligger i deras kultur, snarare än i de specifika normerna och handlingarna av våld och förtryck.
Vi står vid en kritisk punkt i hanteringen av hedersrelaterat våld där vi måste bredda vår syn på heder och våld. Vi måste flytta fokus från kultur till våldet och individen för att förstå relevanta faktorer i varje fall. Att bygga förtroende och relationer är centralt för att uppmuntra både unga och vuxna utsatta att söka stöd. Det blir en utmaning när samhället signalerar att det finns något fundamentalt fel med ”kulturen” de lever i. Diskursen kring hederskultur försvårar bara ytterligare för de utsatta att söka stöd.
Vi behöver en diskussion som erkänner komplexiteten i hedersrelaterat våld, omvärderar och undviker stigmatiserande retorik och utvecklar våra metoder för att få en mer inkluderande miljö och stöd som når och stöttar de utsatta. Det innebär att beakta alla olika möjliga faktorer samtidigt, och att individens situation, behov och önskemål om förändring får stå i centrum för samhällets stödinsatser.
Att bygga broar i stället för att fördjupa klyftor är avgörande för att stereotypa uppfattningar om individers bakgrund och kultur inte står i vägen eller påverkar stödet som finns. Det är så vi kan skapa ett samhälle där alla individer har möjlighet att leva fria från våld och förtryck. Det är dags för en förändring som erkänner den mänskliga komplexiteten och som tillgängliggör verkligt stöd till de som behöver det mest.
Av Zenobia Rizvi
Somayas stödjours verksamhetschef
Rúna Baianstovu
författare och forskare i socialt arbete vid Örebro universitet
✓ Stockholms allra bästa ✓ Grädden en dröm ✓ "Världsklass"
”Jag blev chockad – det ger en bitter smak i munnen”
V75 MED EDHOLM: Succémannens stora guide inför V75 på Axevalla
Stor debatt i Svenskparadiset • Stadsplanerarnas varning
V75-RUMMET: Eskil Hellbergs guide inför V75 på Axevalla
Togs med under Stadion • Tvingades klä av sig
Att tala om ”hederskultur” skapar ett ”vi och dom”
11
17
27.01.2024
Hedersrelaterat våld och förtryck är ett komplext fenomen som inte kan begränsas till en enda kultur eller religion.
Användandet av termen ”hederskultur” är problematiskt. Det väcker frågan: Vilken kultur är hederskulturen? skriver Zenobia Rizvi och Rúna Baianstovu.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. I skenet av Fadimedagen, som uppmärksammar minnet av Fadime Şahindal och symboliserar kampen mot hedersrelaterat våld, reflekterar vi över samhällets ansats mot detta förtryck.
På Somaya stödjour, där vi dagligen stöttar personer utsatta för våld i nära relationer och som lever under hedersnormers skugga, ser vi hur den förenklade politiska retoriken om ”hederskultur” kan skapa hinder för de som behöver hjälp mest. Detsamma gäller för den brist på röster som hörs och de ensidiga åsikter och verklighetsbeskrivningar som färgar debatten.
Uttryck som att ”krossa” hederskulturen, speciellt när de kommer från politiska företrädare, kan fördjupa klyftan mellan samhället och de som lever under hot från hedersnormer.
Vår ambition är........
© Expressen
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Rami G Khouri
Donald Low
Mort Laitner
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
