Vill facket verkligen ha ett samhälle där människor ses som staplar i statistiken snarare än individer? frågar sig Adam Danieli och Lovisa Lanryd.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Det är anmärkningsvärt att tre stora svenska fackförbund nu går ut och kräver att Sverige upprättar register över nyansen på varje svensk invånares hudfärg. Med hänvisning till vaga uttalanden från internationella organ vill de överge principen om att se individen, inte kollektivet, som toleranta samhällen vilar på.

Att staten upprättar register över människors hudfärg skickar helt fel signaler. De internationella exemplen på länder som slagit in på den vägen är knappast upplyftande.

Diskriminering är ett gift och ska motarbetas på alla fronter, men människor med samma hudfärg har inte nödvändigtvis mer gemensamt än om nyansen varit olika. Fackförbundens fokus på mätning och rätt kvoter undergräver hela tanken om att människor är mer än sin utsida.

Fackförbunden säger sig vilja värna utsatta grupper. Men förslaget främjar knappast antirasismen – utan diskrimineringen. Det finns mycket goda skäl till att vara försiktig med att upprätta nationella register över utseende och etnicitet. I stället för att minska särbehandlingen riskerar fördomar och stereotyper att förstärkas av klassificeringen.

Vill facket verkligen ha ett samhälle där människor ses som staplar i statistiken snarare än individer? Hade man stöttat motsvarande förslag om det hade kommit från Jimmie Åkesson?

Ordet jämlikhetsdata låter oförargligt. Men vad facket förespråkar är att göra hudfärg till människans främsta attribut i det offentligas ögon.

Det är att vrida klockan tillbaka.

Av Adam Danieli

rättsstatsansvarig, Timbro

Lovisa Lanryd

välfärdsansvarig, Timbro

"Nya Lampedusa" • Borgmästaren vill inte betala för begravningar

Prins William drev på nya förändringen

Kriget mellan fulborgare och finborgare är politikens kärna

Martin Kragh: ”Man har använt elchocker”

Uppbrottet från Marie Louise • Uppvaktningen efter programmet

”Även de döda har rättigheter” • Varning för starka bilder