Den sydeuropeiska vinlobbyn motarbetar svensk dryckeskultur.
Det är dags att vi skaffar en egen, skriver Martin Ragnar och Claes Wernerson.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Den sydeuropeiska vinlobbyn är rädd för konkurrens från svenska drycker.
Här måste vi bli bättre på att ta för oss – och se till svenska intressen. Det skulle gynna både vår ekonomi och våra dryckesbjudningar.
Flera exempel på när den svenska dryckesindustrin har körts över förskräcker.
I början av 1900-talet fanns en betydande vinproduktion i Sverige – en dryck som stadigt vann i popularitet. Råvara var såväl äpplen som krusbär, vinbär och rabarber. Önos, Findus, Winborgs (i dag ett märke för ättika), Fjæstad & Son och Svenska Fruktföreningen i Urshult var några exempel på framgångsrika och växande svenska vintillverkare.
I början av 1930-talet växte populariteten och konsumtionen snabbt. Under påtryckningar från i huvudsak Frankrike kom spelplanen sedan helt att ritas om. Dryckerna fick inte längre kallas vin, utan i stället fruktvin, och sedan infördes en dubbelbeskattning av den inhemska produktionen, som till stor del ledde till att produktionen upphörde.
Under 1900-talets första decennium började de svenska ingenjörerna Gösta Ekström och Hugo Wallin att framställa etanol av avlut från sulfitmassaframställning. Från 1919 gick en del av produktionen – efter extra rening – för användning till dryck.
Gammal Norrlands akvavit, Reimersholms aquavit och Taffel brännvin är exempel på drycker som under lång tid framställdes på detta sätt, den senare ända fram till 1988. Vid EU-inträdet förbjöds vidare försäljning av sprit framställd på detta sätt av icke jordbruksprodukter – efter lobbyism från Sydeuropa som i sulfitspriten såg en farlig utmanare till jordbruksbaserade produkter.
Domsjö fabriker framställer än i dag sulfitsprit, men denna får alltså inte användas för dryckesändamål oavsett hur ren den är.
Strax före jul rapporterades att entreprenören Shahram Soltani dragit i gång en tillverkning av traditionellt persiskt vin av från Iran importerade frysta vindruvor i en anläggning i Växjö.
Livsmedelsverket har nu förbjudit hans produkt med hänvisning till att druvor som importerats till EU inte får användas för framställning av ”vin”. Däremot går det uppenbarligen utmärkt att importera vin framställt av sådana druvor till EU så länge framställningen inte skett inom EU.
Detta bakvända regelverk är uppenbarligen också tillskapat av den Sydeuropeiska vinlobbyn.
Förslaget om att tillåta gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker i Sverige har även engagerat den europeiska vinlobbyn. Ignacio Sanchez Recarte är generalsekreterare för Comité Européen des Entreprises Vins som företräder europeiska vinproducenter. Han är stark motståndare till gårdsförsäljning i Sverige och kommer att driva frågan till EU-rätten om det skulle införas med motiveringen att det är olagligt.
Man kan svårligen tro att det är omsorg om den svenska folkhälsan som är hans bevekelsegrund. Snarare omsorg om de egna ledens försäljning. Systembolaget är ju en fantastisk kanal att nå ut till ett helt lands befolkning.
Märkligt nog finns också ett område där den sydeuropeiska lobbyns röster inte fått genomslag i Sverige, men där den ärligen borde få det. Det handlar då om definitionen av cider.
Här råder olika definitioner i olika länder där Frankrike kräver minst 50 procent äppelmust som råvara – medan vi i Sverige har fått för oss att tillåta att cider kan användas som namn på lite vad som helst, icke minst alkoläsk med konstiga smaker av kaktusar och annat.
Här skulle Sydeuropas lobbyister behöva höja rösten – i övriga fall ger de bäst i att hålla tyst.
Sverige har en lång tradition av innovation och framställning av högkvalitativa drycker. Det är dags att ta strid för dessa traditioner nu!
Av Martin Ragnar
ledamot i Svenska dryckesakademien
Claes Wernerson
ledamot i Svenska dryckesakademien
Mäktiga rådgivarna: ”Den som verkligen styr” • Intern kritik
Samuelsson: ”Norrmän vill vara speciella”
LEDARE: Läkarens argument är riktigt konstigt
Så kom de på idén • Känslorna vid förlossningen • Mellolåten
Jämförelse i kronor för olika yrken • ”Detta ska man ha koll på”
Experten: Underskattar kraften
Sverige måste skaffa en egen vinlobby
9
1
22.02.2024
Den sydeuropeiska vinlobbyn motarbetar svensk dryckeskultur.
Det är dags att vi skaffar en egen, skriver Martin Ragnar och Claes Wernerson.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Den sydeuropeiska vinlobbyn är rädd för konkurrens från svenska drycker.
Här måste vi bli bättre på att ta för oss – och se till svenska intressen. Det skulle gynna både vår ekonomi och våra dryckesbjudningar.
Flera exempel på när den svenska dryckesindustrin har körts över förskräcker.
I början av 1900-talet fanns en betydande vinproduktion i Sverige – en dryck som stadigt vann i popularitet. Råvara var såväl äpplen som krusbär, vinbär och rabarber. Önos, Findus, Winborgs (i dag ett märke för ättika), Fjæstad & Son och Svenska Fruktföreningen i Urshult var några exempel på framgångsrika och växande svenska vintillverkare.
I början av 1930-talet växte populariteten och konsumtionen snabbt. Under påtryckningar från i huvudsak Frankrike kom spelplanen sedan helt att ritas om. Dryckerna fick inte längre kallas vin, utan i stället fruktvin,........
© Expressen
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Rami G Khouri
Mort Laitner
Donald Low
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
Michael Kwet
