Fotbollen ute i Europa är inne på slutrakan. Ligatitlar står på spel precis som uppflyttningar, nerflyttningar och Europa-spel. Parallellt är den svenska säsongen i sin linda några omgångar in och fortfarande finnas det härliga hoppet om att i år händer det. I år blir det guld, uppflyttning, spel i Europa eller något annat härligt.
Jag slukar mycket av dramatiken. Kollar på tabeller i alla dess varianter. Form. Tar fram resterande spelprogram och vänder på resultat, motivation och olika scenarier när det ska avgöras. Det är svårt att inte dras in i det. Vem hade kunnat tro att Liverpool skulle förlora mot Crystal Palace? Eller Arsenal mot Aston Villa?
Det är många skärmar i gång en söndag i april. Den utländska fotbollen ska vägas upp med den svenska och det är inte brist på matcher att kolla. Ibland får man nöja sig med skrivna rapporter eller höjdpunkter men jag vill suga in vad som sker i Västerås, Kalmar, Landskrona precis som jag vill ha koll på Zweite Bundesliga och svensklaget Celta Vigo.
Ändå har jag de senaste veckorna brottats med en skamkänsla. Att jag använder fotbollen för att fly en jobbig värld. Är det rimligt att ha fokus på en makalös kvartsfinal i Champions League i Madrid samtidigt som jag följer Leeds-Sunderland tätt efter att Sverige förlorat mot Frankrike när nya civila samtidigt dör i Gaza? Jag har inget riktigt svar.
Så här har det väl varit i alla tider, att det flyktiga och roliga pågått parallellt med tragedier. Att det gått att se en fotbollsmatch och få en avkoppling från världens elände. Eller? Kanske är det de sociala medierna som gör det svårare för mig att separera krigen i Ukraina och i Gaza och dess oskyldiga offer med att jag själv är ledsen för att Leeds förlorar.
Det slår mig när jag ser fullsatta läktare i allsvenskan, Champions League, Bundesliga, Premier League, La Liga och så vidare. Bara bilderna från Bayer Leverkusens galna firande med en planstormning är ju ren och skär glädje och smittsam sådan. Undrar hur mycket de andra funderar på Irans anfall på Israel som i sig är ett svar på israelerna attack på det iranska konsulatet i Damaskus.
Det var inte svårt att bli orolig för världen när iranska drönare och robotar är på väg mot Israel. Vilka länder slår tillbaka? Hur slutar det här? Starten på ett tredje världskrig? Då har jag inte ens tagit in klimatet. Vilken form av seriespel finns kvar om allt går åt helvete? Går det att hålla isär det här?
Naturligtvis finns inget tvång att man måste tänka på tragedier bara för att man firar en historisk triumf. Det kanske bara är jag som mer och mer hamnat i en jobbig känsla av att jag bryr mig otroligt mycket om hur det går för mina lag, och det samtidigt som jorden är i ett prekärt läge.
Det är till och med så att jag önskar att jag inte skulle bry mig lika mycket om serieledning för Landskrona. Eller om Leeds går upp i Premier League eller ej. Men det går inte. Jag satt en bilresa från Kinna till Stockholm och lyssnade på endast TV-kommenteringen av Plymouth mot Leicester för hoppet om att resultatet kunde hjälpa Leeds.
Klart att det går att skämmas då. Jag kan fortfarande inte förstå att fotbollsvärlden är så tyst om vad som pågår i Gaza. Hur är det möjligt att Fifa, Uefa, SvFF och andra inte kan visa solidaritet med många av offren som är barn, kvinnor och civila. Utan att ta politisk ställning i den infekterade och långvariga konflikten mellan Israel och Palestina.
Det är många frågor och få svar tyvärr. Vi får alla brottas med det här på bästa sätt. Jag får inte bort eländet hur mycket fotboll jag än ser. Tyvärr kan inte ens en plats i Premier League för Leeds ta bort oron. Och då kanske det spelar mindre roll hur det går. Det viktiga är att något finns kvar och att hoppet lever.
Lundh: Fotbollen är en flykt när världen gungar - och det väcker skam
8
0
15.04.2024
Fotbollen ute i Europa är inne på slutrakan. Ligatitlar står på spel precis som uppflyttningar, nerflyttningar och Europa-spel. Parallellt är den svenska säsongen i sin linda några omgångar in och fortfarande finnas det härliga hoppet om att i år händer det. I år blir det guld, uppflyttning, spel i Europa eller något annat härligt.
Jag slukar mycket av dramatiken. Kollar på tabeller i alla dess varianter. Form. Tar fram resterande spelprogram och vänder på resultat, motivation och olika scenarier när det ska avgöras. Det är svårt att inte dras in i det. Vem hade kunnat tro att Liverpool skulle förlora mot Crystal Palace? Eller Arsenal mot Aston Villa?
Det är många skärmar i gång en söndag i april. Den utländska fotbollen ska vägas upp med den svenska och det är inte brist på matcher att kolla. Ibland får man nöja sig med skrivna rapporter eller höjdpunkter men jag vill suga in vad som sker i Västerås, Kalmar, Landskrona precis........
© fotbollskanalen
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Rami G Khouri
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
