Om inte ens ögon tårades rejält av bilderna från Gamla Ullevi under lördagen är det antingen fel på tårkanalerna eller behöver man söka hjälp. Sven-Göran Eriksson kom in inför avspark mellan Blåvitt och IFK Norrköping stöttad av sin förre spelare Stig Fredriksson.
Det var väldigt vackert och rörande men också sorgligt och känslosamt. Det var med Blåvitt som tränarkarriären tog fart och kulmen var Uefa-cuptriumfen våren 1982. En bärgad pokal som tog Svennis ut i världen och ingen svensk tränare är i närheten av hans framgångar, tränarjobb eller upplevelser.
Skälet till att Svennis uppmärksammas i Rom, i Liverpool, i Lissabon och i Göteborg är oerhörd sorglig. Tränarlegendaren har en allvarlig cancer och det finns inget att göra för att komma åt den. Ändå finns det något oerhört vackert i att han får ta del av hyllningarna när han är i livet.
Han har satt avtryck på många ställen runt om i världen. Från Göteborg och vidare och det är givet att supportrar i Rom minns ligatiteln med Lazio precis som man i Lissabon kan allt om hans framgångar i två omgångar med Benfica. I England är han fortfarande respekterad och nog omvärderad när åren efter hans tid som förbundskapten knappast var starka.
Förhoppningsvis ger dessa besök och dess tecken på vad han gjort extra energi och kraft när han behöver allt han kan få. Att han kan ta del av kärleken och uppskattningen från tusentals människor som nu minns det positiva som Sven-Göran Eriksson stod för. Alla triumfer och segrar som han bidrog till.
Det är en skön omsvängning för en tränarlegendar som efter tiden i England med en hel del negativa skriverier fick leva med att man drev med honom mer eller mindre öppet. På något sätt var det som om det stora han gjort inte var bra nog. Man pekade på att Lazio satsade oerhörda pengar på laget som vann ligan och där ägaren Sergio Cragnotti gick i konkurs några år senare.
Eller att England hade ett landslag som egentligen borde ha gått ännu bättre. Plus att man drog upp förhandlingar med alla från Roman Abramovitj till en falsk shejk där en godtrogen Svennis emellanåt hamnade snett. Ja, det är klart att allt han gjorde inte var kanon, men var har en sådan karriär?
Det är något befriande i att vi i dag faktiskt kan se vad Sven-Göran Eriksson åstadkom och att han höll sig i den internationella toppfotbollen i närmare 30 år. Samt att det kan komma tillbaka till Svennis i form av den kärlek och uppskattning han nu får känna av. Som på Gamla Ullevi i lördags.
Det är glädjande att Sven-Göran Eriksson lyfts upp för en fotbollsresa som har få motsvarigheter i Sverige. Från Torsby och ut i världen och oftast med en vänlig och ödmjuk attityd gentemot de flesta runt om kring klubbarna och landslagen.
Det är klart att det finns något kluvet i att först vid en allvarlig sjukdom och en form av utdragen dödsdom så samlar vi oss till hyllningar och ett hedrande av en person och hans insatser. Å andra sidan finns det något fint i att han får ta del av det och att det inte bara sker efter att han gått bort.
Vi kan nog alla lära oss en del av Svennis sätt att tackla den brutala motgången i form av en allvarlig cancer. Att försöka lura hjärnan, som han sa i Joel Segerdahls fina reportage i hemmet i Värmland, och göra det bästa av situationen.
Kanske kan det ge oss alla lite perspektiv på tillvaron och försöka uppskatta det vi har här och nu. Att inte bara fara i väg efter det någon annan har eller fokusera på det man saknar. Lättare sagt (och skrivet) än gjort i verkligheten. Det förstår jag också.
Även där är Svennis en inspiration. Förhoppningsvis har han kraft att åka till fler arenor för att känna av uppskattningen i form av applåder, tifon och hyllningar. För det mister Eriksson gjorde för fotbollen var stort och det är vackert och vemodigt på samma gång att han får känna av det.
LUNDH: Vackert och vemodigt att se Svennis bli hedrad och hyllad
18
1
21.04.2024
Om inte ens ögon tårades rejält av bilderna från Gamla Ullevi under lördagen är det antingen fel på tårkanalerna eller behöver man söka hjälp. Sven-Göran Eriksson kom in inför avspark mellan Blåvitt och IFK Norrköping stöttad av sin förre spelare Stig Fredriksson.
Det var väldigt vackert och rörande men också sorgligt och känslosamt. Det var med Blåvitt som tränarkarriären tog fart och kulmen var Uefa-cuptriumfen våren 1982. En bärgad pokal som tog Svennis ut i världen och ingen svensk tränare är i närheten av hans framgångar, tränarjobb eller upplevelser.
Skälet till att Svennis uppmärksammas i Rom, i Liverpool, i Lissabon och i Göteborg är oerhörd sorglig. Tränarlegendaren har en allvarlig cancer och det finns inget att göra för att komma åt den. Ändå finns det något oerhört vackert i att han får ta del av hyllningarna när han är i livet.
Han har satt avtryck på många ställen runt om i världen. Från Göteborg och........
© fotbollskanalen
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Rami G Khouri
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
