Pakistanska myndigheter gick nyligen öppet ut och meddelade att landets samtliga afghaner, fyra miljoner människor, kommer att deporteras. I huvudstaden Islamabad har grävskopor redan börjat demolera afghanernas hem. Genomförs deportationen så är det den största tvångsförflyttningen av människor under 2000-talet.
Många av afghanerna har levt i landet sedan 1980-talet då de flydde grannlandet i samband med det sovjetisk-afghanska kriget. Andra kom i samband med kriget mellan den USA-ledda koalitionen och talibanerna 2001.
I skuggan av den pakistanska massdeporteringen har även Iran börjat deportera landets afghaner medan många iranier jublar på gatorna. Även om den afghanska befolkningen inte är lika stor som i Pakistan, det rör sig om 700 000 personer, så handlar det om människor som i många fall bott i Iran under mer än tjugo år.
Afghanistan, som sedan det amerikanska tillbakadragandet 2021 styrs av talibanerna, har allvarliga problem med hungersnöd. Att ta emot ett par miljoner människor till kommer knappast förbättra den humanitära situationen.
Sympatierna från resten av den muslimska världen har uteblivit. Ingen har erbjudit sig att ta emot afghanerna. Några stora manifestationer till stöd för afghanerna syns inte heller till, varken i den muslimska världen eller i väst. Inga FN-resolutioner skrivs till förmån för afghanerna. Det råder tystnad.
Samma ointresse visas inbördeskriget i Jemen som har pågått i snart tio år. På ena sidan av konflikten står den jemenitiska republiken, understödd av det sunnimuslimska Saudiarabien. På andra sidan återfinns den Iranstödda Houthimilisen, en shiamuslimsk motståndsgrupp som länge försökt ta makten i landet.
Omkring 377 000 personer har dött i konflikten. En inte oansenlig del av dessa är civila. Konflikten har varit förödande för mat- och vattenförsörjningen i ett land som vanligtvis redan har stora ekonomiska problem.
Någon stor uppslutning i den muslimska världen för att få slut på det förödande och långvariga kriget finns inte. De regionala jättarna, Saudiarabien och Iran, som står bakom de två sidorna i konflikten har inte ansträngt sig med några fredsförhandlingar.
Uppräkningen av konflikter och humanitärt lidande i den muslimska världen skulle kunna fortsätta. Var är engagemanget för sudaneser som lider under Janjaweedmilisen? Var finns det enade stödet för den av Kina förtryckta uiguriska minoriteten i Xinjiangprovisen?
Hur kommer det sig att det är så tyst kring dessa humanitära katastrofer och konflikter i den muslimska världen samtidigt som det råder fullkomlig enighet om att Israel är regionens absolut värsta förbrytare?
Skälet att är hatet mot Israel, och i förlängningen judar, i denna del av världen inte är proportionell med sympatier för palestinierna eller någon annan av krig drabbad befolkning. Det handlar inte om solidaritet med utsatta människor så mycket som kränkthet över att det faktiskt existerar ett ickemuslimskt land i regionen.
Hur ska man annars förklara att både Jordanien och Egypten under de senaste veckorna upprepade gånger har varit helt öppna med att de inte kommer att ta emot några som helst palestinska flyktingar från Gaza? Den jordanske kungen förklarade att det var ”en röd linje” för hans land.
De muslimska ländernas dubbelhet har tyvärr en villig partner i Västvärlden. Hur många demonstrationer till stöd för afghaner, och mot den pakistanska regimen har anordnats i Europa och USA? Noll. Hur många demonstrationer och protester riktas mot Iran och Saudiarabien som ständigt underblåser det jemenitiska inbördeskriget? Noll.
Ointresset för att lösa dessa konflikter måste sättas i relation till den besatthet av Israel som ännu en gång blivit uppenbar efter Hamas terrorattack mot den israeliska befolkningen. Regimerna i länder som Iran eller Irak är inte lika intresserade av att hjälpa palestinierna som de är av att Israel utplånas.
I väst handlar ointresset för andra konflikter i den muslimska världen om att de inte kan länkas in i den västerländska vänsterns fyrkantiga analys av imperialism och förtryck. Länder och befolkningar som har varit koloniserade av väst får därför ett sorts frikort. Deras handlingar blir i den postkoloniala analysen, som dominerar så mycket av västvärldens perspektiv på världen, sekundära.
Därför spelar stater som Pakistan, Marocko, Saudiarabien, Iran ingen viktig roll. De är anonyma statister i ett skådespel där den enda skurken per definition måste vara den enda demokratiska och judiska staten i regionen.
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
Adam Cwejman: Israel döms efter annan måttstock än muslimska länder
6
113
08.11.2023
Pakistanska myndigheter gick nyligen öppet ut och meddelade att landets samtliga afghaner, fyra miljoner människor, kommer att deporteras. I huvudstaden Islamabad har grävskopor redan börjat demolera afghanernas hem. Genomförs deportationen så är det den största tvångsförflyttningen av människor under 2000-talet.
Många av afghanerna har levt i landet sedan 1980-talet då de flydde grannlandet i samband med det sovjetisk-afghanska kriget. Andra kom i samband med kriget mellan den USA-ledda koalitionen och talibanerna 2001.
I skuggan av den pakistanska massdeporteringen har även Iran börjat deportera landets afghaner medan många iranier jublar på gatorna. Även om den afghanska befolkningen inte är lika stor som i Pakistan, det rör sig om 700 000 personer, så handlar det om människor som i många fall bott i Iran under mer än tjugo år.
Afghanistan, som sedan det amerikanska tillbakadragandet 2021 styrs av talibanerna, har allvarliga problem med hungersnöd. Att ta emot ett par miljoner människor till kommer knappast förbättra den humanitära situationen.
Sympatierna från resten av den muslimska världen har uteblivit. Ingen har erbjudit sig att ta emot afghanerna. Några stora........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Nikkei Editorial
Rami G Khouri
Ali Fathollah-Nejad
