För några veckor sedan bad den tidigare ministern, numera riksdagsledamoten, Annika Strandhäll offentligt om hjälp: ”Nu behöver ni hjälpa till att punktmarkera dem som försöker klistra antisemitism och annat på vårt parti.”
Att rasism av alla dess slag är oförenligt med Socialdemokraternas politik och ideologi innebär inte att partiet skulle varit förskonat från problem med företrädare, medlemmar och lokalföreningar som bejakat antisemitiska idéer.
Därför är det märkligt att en S-företrädare som Strandhäll ber om hjälp att ”punktmarkera” de som påminner om det som redan är välkänt: Socialdemokraterna har tyvärr, återkommande, haft problem med antisemitism. Det är en del av partiets samtida historia och inget som bör ignoreras, lika lite som man bör ignorera Sverigedemokraternas skamfyllda historia.
I stället för att ägna sig åt historierevisionism är det bara att erkänna, lova – och visa bättring – samt gå vidare. Men tills den inställningen får starkare fotfäste i S, förhoppningsvis med klokare företrädare än Strandhäll, får hon – och de som hjälper henne att ”punktmarkera” – här en påminnelse om partiets problem.
Under 2018 gjorde en SSU:are och ledamot av kommunfullmäktige I Hässleholm antisemitiska uttalanden. Han tvingades lämna partiet. Kvällsposten kunde i en serie granskningar visa att den lokala SSU-avdelningen i Malmö hade stora problem med rasism, homofobi och religiös extremism. Exempelvis delade ordföranden i SSU Malmö centrum antisemitiska konspirationsteorier. Andra företrädare för SSU delade inlägg från Al-Aqsa-martyrernas brigad, en terrorgrupp, som gjort sig skyldiga till ett stort antal terrordåd mot civila israeler.
Tyvärr var SSU-medlemmarna inte ensamma om att blanda ihop Israel med judar i Sverige. Även Malmös socialdemokratiska kommunalråd under början av 10-talet, Ilmar Reepalu, ansåg att judar i Sverige skulle ta på sig ansvar för vad som skedde i Mellanöstern. I en intervju med Skånska Dagbladet önskade han att den judiska församlingen "tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza”. I samma veva hävdade Reepalu även att ”SD:are har infiltrerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat”, ett uttalande som han fick dra tillbaka eftersom det helt saknade belägg.
Redan under början av 2010-talet var det uppenbart att den judiska minoriteten i Malmö hade det svårt. Angrepp mot rabbinen förekom, församlingslokalen vandaliserades och familjer emigrerade. Hellre än att huka och dölja sig ville de kunna leva obehindrat. Snarare än att utgöra en fiende till den här allvarliga rasismen i Sveriges tredje största stad hade det största partiet i Malmö alltså egna problem med antisemitism och radikalism.
Det är förstås jobbigt för Strandhäll att erkänna detta. Hellre då att förskjuta uppmärksamheten eller försöka ”punktmarkera” dem som påminner om det som faktiskt har skett, och sker. Men det går inte att förneka faktum. I synnerhet inte när det åter uppdagas att personer som verkat inom S i Malmö knyts till antisemitiska uppfattningar.
Expressen har granskat innehållet i Facebookgruppen ”Pink Room”, som är Sveriges största för kvinnor. I gruppen, som grundades av Roba Kadhem, har det spridits stora mängder antisemitism. Medier ägs av ”zionister” hävdas det, Facebook ägs av ”sionisten Mark Zuckerberg” menar någon annan. Konsekvent används ”sionister” som ett kodord för judar och i stället för att stänga av personer som gör sådana inlägg så deltar Kadhem villigt och ger medhåll.
Kadhem har arbetet som kommunikatör på kulturförvaltningen i Malmö med projektet ”Öppna Malmö”, som syftar till att motarbeta rasism, däribland antisemitism. Hon har även tidigare varit politisk sekreterare för Socialdemokraterna i Malmö och medlem i SSU. Men personen, som alltså gick från sin antirasistiska tjänst i staden till S, har nu visat sig aktivt stödja antisemitiska uttalanden. Kadhem skäms inte överhuvudtaget och förklarar för Expressen att hon ”var extremt ironisk och är bekväm med att vara ironisk”.
Ett skäl till att Socialdemokraterna i Malmö ständigt tycks snubbla ned i det antisemitiska diket är att problemet ofta har spelats ned och gömts undan. Man tog inte tag i det från början och har, först när journalister grävt i företrädarnas förehavanden, gjort avbön. Man har helt enkelt inte ansett det vara ett särskilt allvarligt problem, trots att partiet under hela 2010-talet upprepade vikten av att markera mot rasism. De som faktiskt varnade tidigt sablades dessutom ned.
Redan 2012 gick den dåvarande S-politikern Krister Kronlid från Uddevalla ut och anklagade Socialdemokraterna och SSU för att de inte tog tag i problemet med antisemitism inom partiet. I en artikel på debattsidan Newsmill beskrev Kronlid hur han hört ”partikamrater säga att de vill kasta judarna i havet. Jag har hört partikamrater avkräva svenska judar offentligt avståndstagande för den israeliska militärens agerande på Västbanken.” I en intervju med tidningen Världen idag beskrev Kronlid hur en del ungdomar i SSU ”kommer från Mellanöstern och bär antisemitismen med sig”.
Men Kronlids ord togs inte på allvar. Och hans förklaring till varför antisemitismen uppkommit i S, misstänkliggjordes. Ledarskribenten Daniel Swedin på socialdemokratiska Aftonbladets ledarsida kallade Kronlids ord för ”skvaller och hörsägen” och manade Kronlid att be om ursäkt för hans ”motbjudande och rasistiska anklagelse.” Efter en sådan avhyvling kan man förstå att det inte var populärt att uppmärksamma problemet med antisemitiska S-medlemmar.
När man gör det till en stor sak för sitt parti att vara fiende till rasism och radikalism så smärtar det förstås särskilt mycket när man upptäcker att det fenomen som man är motståndare till återfinns bland de egna medlemmarna. Men lösningen är inte att slå ifrån sig, som Strandhäll gör nu, eller som Swedin gjorde för mer än tio år sedan, utan att skärskåda den egna organisationen.
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
Adam Cwejman: Sopa inte S-antisemitismen under mattan Strandhäll
7
0
15.11.2023
För några veckor sedan bad den tidigare ministern, numera riksdagsledamoten, Annika Strandhäll offentligt om hjälp: ”Nu behöver ni hjälpa till att punktmarkera dem som försöker klistra antisemitism och annat på vårt parti.”
Att rasism av alla dess slag är oförenligt med Socialdemokraternas politik och ideologi innebär inte att partiet skulle varit förskonat från problem med företrädare, medlemmar och lokalföreningar som bejakat antisemitiska idéer.
Därför är det märkligt att en S-företrädare som Strandhäll ber om hjälp att ”punktmarkera” de som påminner om det som redan är välkänt: Socialdemokraterna har tyvärr, återkommande, haft problem med antisemitism. Det är en del av partiets samtida historia och inget som bör ignoreras, lika lite som man bör ignorera Sverigedemokraternas skamfyllda historia.
I stället för att ägna sig åt historierevisionism är det bara att erkänna, lova – och visa bättring – samt gå vidare. Men tills den inställningen får starkare fotfäste i S, förhoppningsvis med klokare företrädare än Strandhäll, får hon – och de som hjälper henne att ”punktmarkera” – här en påminnelse om partiets problem.
Under 2018 gjorde en SSU:are och ledamot av kommunfullmäktige I Hässleholm antisemitiska uttalanden. Han tvingades lämna partiet. Kvällsposten kunde i en serie granskningar visa att den lokala SSU-avdelningen i Malmö hade stora problem med rasism, homofobi och religiös extremism. Exempelvis delade ordföranden i SSU Malmö centrum antisemitiska konspirationsteorier. Andra företrädare för SSU........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Nikkei Editorial
Rami G Khouri
Ali Fathollah-Nejad
