Marknaden för narkotikasmuggling kan vara tio gånger så stor som Polisens bedömningar tidigare har visat. Detta blev Polisen varse efter att ha tagit del av samtalen mellan kriminella över meddelandetjänsten Encrochat, som den franska polisen knäckte för några år sedan. Polisen fick en inblick i en kriminell värld vars ekonomiska omfattning man tidigare bara kunnat ana.
De som kanske har arbetet närmast de här problemen, förutom Polisen, är de svenska tulltjänstemännen. Men de har inte haft det lätt i sitt uppdrag. Tullmyndigheten ska – utan att stoppa upp flödet av människor och varor mer än nödvändigt – förhindra smuggling in i Sverige. De måste kunna göra snabba bedömningar, kontrollera noggrant när så behövs och samtidigt ägna sig åt eget utredningsarbete.
Det uppdraget har blivit svårare med tiden. Inte minst för att de som ägnar sig åt smugglarna transporterar större volymer och har blivit farligare. De många blodsfejderna, lönnmorden och sprängningarna är den synliga toppen av ett kriminellt isberg. Smuggelgods, inklusive narkotika, är roten till många gängkonflikter. Men som många tulltjänstemän vittnar om har inte deras befogenheter, resurser och redskap hållit jämna steg med de kriminella.
Den svenska tullen har vid kontroller, det kanske vanligaste uppdraget tullen utför, inga tjänstevapen. Detta trots att de ofta måste ge sig in i farliga situationer. Därför sprider sig nu ett uppror bland tullens personal – de vägrar att agera mot vapensmuggling och farliga personer utan bättre skydd. Detta rapporterade nyligen Sydsvenskan om i ett reportage (Syd 20/10).
Ett exempel på hur dysfunktionellt dagens system är gavs i samma reportage. Vid en kontroll hade en obeväpnad kontrollgrupp hittat 370 kilo cannabis i en lastbil på väg in till Helsingborg. Lastbilen hade också en spårsändare, varför tullen bedömde att det fanns en risk att smugglarna skulle försöka ta tillbaka lastbilen. Tullen fick tillkalla polisens insatsstyrka. Men det dröjde sju timmar innan den kunde anlända. På grund av den långa väntan fick ett akut beslut fattas om att hämta ut tjänstevapen. Men tänk om det hade uppstått skarpt läge direkt? Då hade tullen varit obeväpnad och värnlös.
Exemplet är inte unikt utan kulmen/ett exempel i mängden på de varningar som har kommit till Tullmyndighetens kännedom. I början av oktober skrev samtliga 24 gruppchefer i region Syd, där en majoritet av gränsövergångarna till kontinenten befinner sig, ett skarpt brev till myndighetens ledning. Först och främst krävde de att personal ska få vara utrustad med tjänstevapen vid kontroller. I dag får tullpersonal enbart bära tjänstevapen när de utför arbete för tullkriminalen, när det exempelvis handlar om en husrannsakan.
Cheferna krävde också att lokalerna där beslagtaget knark förvaras säkras upp samt att myndigheten förhindrar att antalet anställda i Syd tunnas ut. Cheferna i region syd fick stöd av kollegorna i region Öst och Stockholmsområdet. Bättre säkerhet för personalen, tryggare förvaring av beslagtaget material och rätt personalresurser var alltså kraven som ställdes till ledningen.
Hur reagerade då Tullens högsta chef, generaldirektören Charlotte Svensson? Inte alls verkar det som. Journalister från Helsingborgs dagblad och Sydsvensken som ställde frågor till generaldirektören fick inte några kommentarer. I TV4:s morgonsoffa förklarade generaldirektören att kritiken lagt sig, vilket är en direkt lögn, enligt en källa inifrån tullen för Sydsvenskan.
Lika intressant är dock hur hon bemött kritiken och kraven internt. I ett meddelande till myndighetens anställda, som publicerades på intranätet, skriver generaldirektören att i det kritiska brevet mot ledningen fanns ”säkerhetskänslig information” som spreds utanför Tullverket. I samma meddelande inskärpte Svensson att hon vill ha ”en öppen och levande dialog”. Å ena sidan skuldbeläggs cheferna som varnar för de anställdas säkerhet och möjligheterna att utföra myndighetens främsta uppdrag, å andra sidan vill generaldirektören ha en ”öppen dialog”.
Uppgifterna i brevet från cheferna är inte hemliga: Att tulltjänstepersoner inte har vapen vid kontroller är allmänt känt. Inte heller röjer det hemliga uppgifter att i allmänna ordalag kräva att säkerheten vid förvaret av smuggelgods bör stärkas.
Hos de anställda på en redan ansträngd myndighet togs inte generaldirektörens svar emot väl. I ett svar på intranätet från en chef står att generaldirektören bör besöka någon av verksamheterna i Syd för att bilda sig en uppfattning om hur det är att bekämpa ”grov organiserad brottslighet, med endast pepparspray och batong vid Sveriges gräns”. Ett annat svar lyder att ledningen ”inte ville lyssna innan det gick så här långt med missnöjet. Men det är lite så det blir när man stoppar huvudet i sanden och inte lyssnar”.
Det här är inte första gången kritiken kommer från den mesta utsatta regionen, Syd. Redan förra året skickades ett internt brev i vilket man förklarade myndighetens utveckling som ”en stor fara för Sverige” (Syd 13/10)
En tulltjänsteman jag talar med menar att det är lätt för tulltjänstemän, som bär uniform med svenska symboler, att ”förväxlas med att vara poliser, som kan vara levande måltavlor". Det är, fortsätter fortsätter han "ett av många skäl till att det är helt fel att inte utrusta dem med tjänstepistol som är till för nödvärnssituationer”. Varför skulle det vara farligare att göra husrannsakan än att stoppa en bil med ”okända personer och okänt innehåll på exempelvis Öresundsbron?”, undrar tullaren.
Det märkliga är att när det görs hämtning till förhör eller husrannsakan så bär personalen från tullen civila kläder och får bära tjänstevapen, men de får aldrig bära tjänstevapen till uniformen vid kontroller. Ett argument från ledningen till varför tulltjänstemän i yttre tjänst inte ska få bära tjänstevapen är att pistolen är farlig för den som bär den, olyckor kan nämligen ske. Det är korrekt. Tjänstevapen är inte ofarliga. Men tungt beväpnade gängmedlemmar som vill försvara sin dyrbara last är faktiskt ännu farligare.
Viljan till förändring från chefer i Syd, Öst och Stockholmsområdet är kompakt. Nyligen anslöt sig även gruppcheferna i Väst och Norr till kritiken. Nu har alltså samtliga gruppchefer med ansvar för kontrollpersonal i yttre tjänst enats om att något måste göras för att hjälpa personalen. Det handlar inte om några enstaka chefer som är missnöjda.
Tullmyndighetens närmast extrema senfärdighet och ovilja att lyssna på personalen är tyvärr ett tecken i tiden. Ett problem behöver bli outhärdligt för de närmast berörda, i det här fallet tulltjänstemän i yttre tjänst, innan man börjar göra något åt situationen. Ingen i Tullmyndighetens ledning kan hävda att samhällsutvecklingen, som tullen i högsta grad erfar dagligen, kommit som någon nyhet.
De anställda på Tullen bevittnar dagligen hur de ekonomiska kugghjulen snurrar i gängens värld. De har också - i teorin – redskapen som behövs för att sätta käppar i hjulen. Men ska de kunna utföra sitt uppdrag måste de ha ledningen bakom sig.
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
Adam Cwejman: Tullen tvingas se på när knarket flödar in över gränsen
9
35
29.10.2023
Marknaden för narkotikasmuggling kan vara tio gånger så stor som Polisens bedömningar tidigare har visat. Detta blev Polisen varse efter att ha tagit del av samtalen mellan kriminella över meddelandetjänsten Encrochat, som den franska polisen knäckte för några år sedan. Polisen fick en inblick i en kriminell värld vars ekonomiska omfattning man tidigare bara kunnat ana.
De som kanske har arbetet närmast de här problemen, förutom Polisen, är de svenska tulltjänstemännen. Men de har inte haft det lätt i sitt uppdrag. Tullmyndigheten ska – utan att stoppa upp flödet av människor och varor mer än nödvändigt – förhindra smuggling in i Sverige. De måste kunna göra snabba bedömningar, kontrollera noggrant när så behövs och samtidigt ägna sig åt eget utredningsarbete.
Det uppdraget har blivit svårare med tiden. Inte minst för att de som ägnar sig åt smugglarna transporterar större volymer och har blivit farligare. De många blodsfejderna, lönnmorden och sprängningarna är den synliga toppen av ett kriminellt isberg. Smuggelgods, inklusive narkotika, är roten till många gängkonflikter. Men som många tulltjänstemän vittnar om har inte deras befogenheter, resurser och redskap hållit jämna steg med de kriminella.
Den svenska tullen har vid kontroller, det kanske vanligaste uppdraget tullen utför, inga tjänstevapen. Detta trots att de ofta måste ge sig in i farliga situationer. Därför sprider sig nu ett uppror bland tullens personal – de vägrar att agera mot vapensmuggling och farliga personer utan bättre skydd. Detta rapporterade nyligen Sydsvenskan om i ett reportage (Syd 20/10).
Ett exempel på hur dysfunktionellt dagens system är gavs i samma reportage. Vid en kontroll hade en obeväpnad kontrollgrupp hittat 370 kilo cannabis i en lastbil på väg in till Helsingborg. Lastbilen hade också en spårsändare, varför tullen bedömde att........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Nikkei Editorial
Rami G Khouri
Ali Fathollah-Nejad
