Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har det blivit uppenbart att den svenska rättspolitiken ställt om på många vis. Ökade befogenheter för polisen, skärpta straff och en rad andra åtgärder för att försvåra för den organiserade brottsligheten är antingen under utredning eller på väg att träda i kraft.

Många av förslagen har kritiserats för att vara repressiva eller för att de inte får någon effekt. I den offentliga debatten är det oftast detta som diskuteras, nu senast var det visitationszonerna som kommer att införas redan i april, som blev kritiserade. Men även straffskärpningarna har fått utstå mycket kritik.

Men hur bemöts den här politiken av vanliga medborgare som inte deltar i debattprogram eller skriver i dagspressen?

Nu kommer faktiskt ett svar. Järvaveckan research, som är en del av Järvaveckan – ett ”lokalt” Almedalen – som årligen hålls i Stockholm har tillsammans med Indikator opinion gjort en undersökning som berör många av de politiska förändringar som antingen förbereds eller redan genomförts sedan valvinsten 2022.

Resultaten är särskilt intressanta för de visar både på samsyn och skillnader inom befolkningen.

Personer med utländsk bakgrund i utsatta områden, det vill säga födda i utlandet eller med två föräldrar födda i utlandet, anser i högre utsträckning än de med svensk bakgrund i samma områden att många av de föreslagna åtgärderna har ganska eller mycket stor effekt. De med svensk bakgrund är mer skeptiska till att många av straffskärpningarna och ökade befogenheterna för polisen kommer att få någon effekt.

Exempelvis anser 62 procent av dem med utländsk bakgrund att dubbla straff kan få ganska eller mycket stort effekt medan motsvarande andel bland dem med svensk bakgrund i utsatta områden är 54 procent. Stödet bland dem med utrikes bakgrund är även högre för att tillåta anonyma vittnen, sänka straffmyndighetsåldern och införa visitationszoner.

Det sistnämnda är intressant eftersom det är kanske det enskilda förslag som rönt mest kritik i offentligheten. Miljöpartiets tidigare språkrör Märta Stenevi kallade visitationszoner ett ”rasistiskt förslag”. Organisationen Rädda barnen hävdade att förslaget kunde ”öka rasismen”. Anklagelsen är knappast ny, mycket kopplas på ett eller annat sätt ihop med rasism, det är lite en del av tidsandan.

Får Stenevi och Rädda barnen uppbackning från dem som närmast skulle bevittna visitationszoner?

Bland dem med utländsk bakgrund i utsatta områden är det 26 procent som anser att förslaget ger ”mycket stor effekt” och 20 procent som tror att det ger ”ganska stor” effekt. Det är faktiskt en något större andel än i befolkningen som helhet.

Undersökningen svarar inte på om de med utrikes bakgrund i utanförskapsområden anser att visitationszoner är rasistiska, i likhet med vad MP och Rädda barnen ansåg. Men man får anta att om nästan hälften anser att det fungerar ganska eller mycket väl vid brottsbekämpning så kan de inte vara helt usla.

Alla åtgärder som i någon mån skärper straff, ökar polisens befogenheter – både att visitera och övervaka – hyser större stöd bland dem med utländsk bakgrund än de med svensk bakgrund. På sätt och vis återspeglar svaren en märklig dissonans som finns i Sverige.

Det skjuts, sprängs och hotas mest i utanförskapsområden, även om våldet spridit sig under de senaste åren. Men följer man debatten i offentligheten så verkar oron över att våldet har blivit såpass allvarligt och bitit sig fast vara underordnad kritiken mot den borgerliga regeringens lösningsförslag.

Att vardagen i utanförskapsområden kan vara kringskuren och sämre på grund av gängvåldet tycks inte vara lika provocerande som vissa av regeringens motdrag, exempelvis visitationszoner. Det är en märklig prioriteringsordning som man bara kan kosta på sig om man har varit förskonad det senaste decenniets gängvåld.

Infödda svenskar som inte direkt påverkas av våldet har troligtvis enklare att bry sig om vad påstått ”repressiv” rättspolitik innebär på en ideologisk eller teoretisk nivå. Man uppfattar förslagen som smutsiga och förenklande (eller direkt rasistiska).

Men om man frågar dem som befinner sig närmast våldet så ser det alltså väldigt annorlunda ut. Det är enkelt som Stenevi och Rädda barnen gjorde, att fördöma och recensera på håll, det är uppenbarligen väldigt annorlunda om man betraktar våldet på nära håll.

Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

QOSHE - Lyssna på dem som drabbas av gängvåldet - Adam Cwejman
menu_open
Columnists Actual . Favourites . Archive
We use cookies to provide some features and experiences in QOSHE

More information  .  Close
Aa Aa Aa
- A +

Lyssna på dem som drabbas av gängvåldet

10 1
20.03.2024

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har det blivit uppenbart att den svenska rättspolitiken ställt om på många vis. Ökade befogenheter för polisen, skärpta straff och en rad andra åtgärder för att försvåra för den organiserade brottsligheten är antingen under utredning eller på väg att träda i kraft.

Många av förslagen har kritiserats för att vara repressiva eller för att de inte får någon effekt. I den offentliga debatten är det oftast detta som diskuteras, nu senast var det visitationszonerna som kommer att införas redan i april, som blev kritiserade. Men även straffskärpningarna har fått utstå mycket kritik.

Men hur bemöts den här politiken av vanliga medborgare som inte deltar i debattprogram eller skriver i dagspressen?

Nu kommer faktiskt ett svar. Järvaveckan research, som är en del av Järvaveckan – ett ”lokalt” Almedalen – som årligen hålls i Stockholm har tillsammans med Indikator opinion gjort en undersökning som berör många av de politiska förändringar som antingen förbereds eller redan genomförts sedan valvinsten 2022.

Resultaten är särskilt intressanta för de visar både på samsyn och skillnader inom........

© Göteborgs-Posten


Get it on Google Play