En ledarskribents mejlkorg är en brokig plats. Räkna fel på procent i en text och det kommer inte passera obemärkt, läsare märker sådant och hjälper mig lyckligtvis att bli bättre på att räkna. Läsare som kommer med tips, kritik och synpunkter är också vanligt förekommande, och mycket välkomna gäster i inkorgen. När branschkollegor hör av sig är det kanske för att bjuda in till debatt, göra research eller för att få en kommentar på något.

Häromdagen var det, trodde jag, ett mejl av den sista kategorin som dök upp under eftermiddagen. En journalist från ETC hade sett en intervju jag deltagit i som sändes på Youtubekanalen ”Hotspot”, som är en del av den kristna tidningen Världen idag. ”Kul!”, tänkte jag, journalisten är kanske intresserad av något jag sa i det långa och djuplodande samtalet som handlade om organiserad kriminalitet i Sverige.

Men journalisten var ute efter något helt annat. Han hade frågor om samtalet, men inte alls om innehållet. ”Eller, egentligen undrar jag mest varför du återkommande medverkar i det innehållet med Världen idag som avsändare?” skrev han.

Jag har, ska tilläggas, även blivit intervjuad vid två andra tillfällen av Världen idag, en gång om politiken i Göteborg samt en gång om populism.

Så varför ställer jag upp på dessa intressanta samtal där man får tala till punkt och formulera sig obehindrat? För att Världen idag frågar, förstås. Samtalen blev dessutom såpass bra att jag inte hade något emot att återkomma.

Jag resonerade på samma sätt som jag alltid svarar på frågor från andra mediekanaler om de är nyfikna på det jag skriver och uttrycker. Men journalisten från ETC var mer intresserad av principfrågan: Vem vill man synas med och inte?

Underförstått fanns också frågan: Vill du verkligen kopplas samman med de här kristna galningarna? Eller som han själv uttryckte det: ”Hur ser du på att du är en återkommande profil i deras antiliberala innehåll?”.

Notera att vad jag (eller ens journalisten från Världen idag) hade sagt i dessa tre samtal på totalt tre timmar, inte var relevant. De var blotta associationen till tidningen som han ville få en reaktion och min syn på.

Bör jag kanske vara mer brydd om vad Världen idag gör när de inte genomför beskedliga intervjuer med mig? Kanske, men samtidigt blir en sådan hållning rätt begränsande. Ett fungerande offentligt samtal bygger på att man även pratar med människor som befinner sig rätt långt ifrån en ideologiskt.

Skulle Proletären bjuda in mig till ett samtal om marknader i Sverige eller europeisk säkerhetspolitik så ställer jag gärna upp. Åhöraren förstår nog att det räcker om jag tar ansvar för mina egna åsikter, inte Proletärens.

Till min podd har jag bjudit in en klimataktivist som dömdes till fängelse efter att han försökt stoppa ett flygplan från att lyfta. Förhoppningsvis kände han sig inte besmittad av samtalet med mig. För mig var det bara lärorikt och givande.

Jag har intervjuat författaren och skribenten Kajsa Ekis Ekman (för övrigt en tidigare skribent hos ETC). Att hon har gästat i min podd, även om hon skulle gjort det upprepade gånger, har inte gjort henne till en ”profil” i ett hemskt liberalt sammanhang. Hon var gäst och stod för sina tankar. Det råder ingen tvekan om att hon inte skriver under på en majoritet av mina åsikter och vice versa.

Har jag någon som helst gräns för vem jag skulle samtala med? Absolut. Den som själv brukar eller uppmanar till brukande av våld riktat mot meningsmotståndare håller jag på avstånd.

Vissa är intresserade av samtiden och vad som får den att snurra (eller gå sönder). De bryr sig om tankar, politik, idéer och ord. De kanske vill skildra eller förstå världen, må de vara journalister eller opinionsskribenter. De deltar i debatten.

Så finns det de som vill recensera debatten, de vill upprätta gränser för anständigheten – få folk att skämmas, vara rädda eller sky diskussion med vissa. Möjligen är jag väl hård, men jag är av uppfattningen att journalisten från ETC borde fundera mindre på vem som samtalar med vem och mer över vad som faktiskt sägs i samtalen.

Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

QOSHE - Rädsla är ingen bra drivkraft för svensk offentlighet - Adam Cwejman
menu_open
Columnists Actual . Favourites . Archive
We use cookies to provide some features and experiences in QOSHE

More information  .  Close
Aa Aa Aa
- A +

Rädsla är ingen bra drivkraft för svensk offentlighet

17 3
21.02.2024

En ledarskribents mejlkorg är en brokig plats. Räkna fel på procent i en text och det kommer inte passera obemärkt, läsare märker sådant och hjälper mig lyckligtvis att bli bättre på att räkna. Läsare som kommer med tips, kritik och synpunkter är också vanligt förekommande, och mycket välkomna gäster i inkorgen. När branschkollegor hör av sig är det kanske för att bjuda in till debatt, göra research eller för att få en kommentar på något.

Häromdagen var det, trodde jag, ett mejl av den sista kategorin som dök upp under eftermiddagen. En journalist från ETC hade sett en intervju jag deltagit i som sändes på Youtubekanalen ”Hotspot”, som är en del av den kristna tidningen Världen idag. ”Kul!”, tänkte jag, journalisten är kanske intresserad av något jag sa i det långa och djuplodande samtalet som handlade om organiserad kriminalitet i Sverige.

Men journalisten var ute efter något helt annat. Han hade frågor om samtalet, men inte alls om innehållet. ”Eller, egentligen undrar jag mest varför du återkommande medverkar i det innehållet med Världen idag som avsändare?” skrev han.........

© Göteborgs-Posten


Get it on Google Play