Det är fantastiska tider för de fyra stora svenska bankerna SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbanken. Mer än 120 miljarder tjänades under 2023 i rent vinst. Detta år kommer lär inte bli sämre. Vinsten förväntas öka med ytterligare 25 procent. Detta samtidigt som räntorna skjutit i höjden och svenska låntagare får vända på kronorna och se över hushållsekonomin.
Varför klaga på bankers vinster, det är väl utmärkt att företag gör vinst – det är ju vad de ska göra? Det är dessutom det bankernas aktieägare, som många svenskar råkar vara, också efterfrågar eftersom de förväntar sig stora aktieutdelningar under 2024.
Det är inget fel med att göra vinst, tvärtom. Att göra vinst är en nödvändig drivkraft på varje fungerande marknad, det är inte annorlunda med de fyra storbankerna.
Den intressanta frågan är inte om vinst generellt är något bra eller dåligt(, om ett bankerna har gjort för lite eller för mycket vinst) utan vad vinsten beror på? Är det för att bankerna har lyckats utforma nya och bättre tjänster eller produkter de tjänar så mycket pengar på? Erbjuder bankerna konkurrenskraftiga priser i ständig kamp med varandra?
De svenska bankernas rekordvinster beror inte på något av detta. Deras vinster är en konsekvens av att de utnyttjar en så kallad arbitragevinst mellan Riksbankens utlåningsränta och bankernas egen inlåningsränta på sparkontot, det så kallade räntenettot.
Det är i differensen mellan räntekostnaden för ditt bolån och sparräntan på ditt konto bankerna finner sina miljardvinster.
När jag i december tittade på bankernas sparräntor i december så var det en sorglig syn. För vanliga lönekonton och sparkonton hamnade räntan på mellan 0 och 2,15 procent. Detta medan den rörliga bolåneräntan landar på nästan 5 procent. Du betalar mer till banken i räntekostnader men får inget tillbaka av att placera dina pengar hos banken.
Mitt råd var då: Byt bank. Men det är tyvärr ingen lösning som ger särskilt mycket effekt eftersom skillnaderna mellan de svenska storbankerna är såpass små, både vad gäller sparkonton och bolån.
På grund av obefintlig konkurrens har bankerna inget skäl att förändra läget på marknaden och börja konkurrera med lägre bolåneräntor. Lika lite har de några skarpa drivkrafter att själva förändras genom att erbjuda bättre tjänster eller högre sparränta för kunderna.
Denna aktiva obenägenhet kan bankerna kosta på sig eftersom kunderna i praktiken inte har några alternativ när det kommer till finansiella tjänster. Bankdirektörerna kan lugnt luta sig tillbaka eftersom de verkar på en icke-fungerande marknad. Det är precis så ett oligopol fungerar, ett antal stora aktörer har en tyst överenskommelse om att inte påbörja priskrig och samtidigt se till att trösklarna för nya aktörer bibehålls eller höjs.
Kostnaden och svårigheten för nya aktörer att etablera sig på finansmarknaden och erbjuda nya och billigare tjänster för kunderna är stora. Det är svårt att etablera tillit som ny bank. Inte heller finns det någon aptit från regeringens sida att exempelvis låta statliga SBAB konkurrera med lägre bolåneräntor eller konkurrenskraftiga inlåningsräntor. SBAB förväntas gå med vinst, inte störa oligopolets jämvikt.
Och det är knappast som att de fyra storbankerna skulle använda sina röster för att påverka politiken i en annan riktning än den inslagna vägen. Tvärtom. Stora banker lägger mycket pengar på att se till att de följer alla lagar och regler och de har heller inte något emot att dessa regler skärps. Kostnaden de betalar för regelefterlevnad är väl värd priset: En bibehållen marknadsdominans.
Politikens svar på att oligopolbankerna tjänar pengar på höga räntor är tyvärr lamt och visar på bristande fantasirikedom. Socialdemokraterna har föreslagit en skatt för att komma åt ”övervinster.” Men det förändrar i grunden inte marknaden för finansiella tjänster, det minskar blott vinsten som görs på räntenettot. Kostnaden för en sådan skatt skulle dessutom kunna överföras på kunderna utan att de hade något alternativ att vända sig till.
Så vad göra?
På en välfungerande marknad råder en sund konkurrens som gynnar det företag som bäst kan leverera en välfungerande tjänst till ett bra pris. Men det är något helt annat än vad många svenska banker idag erbjuder. Kanske måste de därför tvingas till att utveckla innovationer och börja konkurrera med varandra på allvar.
Den svenska riksbanken skulle kunna träda in och agera sparbank och lönekonto. Utan krav på att generera vinst på räntenettot kan man erbjuda en bra inlåningsränta. Det andra ledet i en sådan lösning är att SBAB får ett uttryckt uppdrag om att erbjuda en bolåneränta som ligger närmare styrräntan. Sist men inte minst skulle Riksbanken kunna införa en så kallad e-krona. Det skulle innebära att svenskar slapp använda banker som en mellanhand. Reformerna kan genomföras successivt så att bankerna får tid att anpassa sig.
Bankerna skulle som svar på ett sådant drag tvingas konkurrera och dessutom göra andra delar av verksamheten – exempelvis aktie- och fondplaceringar – bättre och mer prisvärda.
Marknader är bra på att ta fram nya och attraktiva innovationer. Men svenska banker ägnar sig inte åt det, tvärtom. Deras vinster bygger inte på ökad konkurrens, prispress och innovationer utan på motsatsen. Svenska storbanker har inte med åren blivit bättre, bara dyrare samtidigt som deras service halkat efter.
Äldre bankkunder som letar efter bankontor för att utföra sina tjänster får leta länge. Att hantera kontanter är en mardröm för kunderna. Och den som till äventyrs tror tror att det är enkelt och smidigt att använda sin ”gamla” bank till att köpa fonder eller aktier får tänka om. Utbudet är uselt, avgifterna höga och användargränssnitten uråldriga.
LÄS MER: E-Krona naturligt steg
LÄS MER: Så blir bankerna rika på din bekostnad
Bankerna tjänar inga pengar på att förbättra något av detta eftersom bankmarknadens nuvarande utformning inte tvingar dem till det. Dessa problem löser man inte med bankskatter eller att införa moms på finansiella tjänster (bankerna är undantagna). Det skadar visserligen inte och statskassan fylls på. Men i grunden så fortsätter en dysfunktionell marknad att existera.
Kapitalister är inte sällan marknadsekonomins värsta fiender eftersom de inte alltid gynnas av en välfungerande marknad. Tyvärr har man i Sverige ofta beblandat företagsvänlig politik med marknadsvänlig politik. Men det är inte samma sak. Att gynna etablerade aktörer inom en bransch, i detta fall banker, är inte samma sak som att vara marknadsvänlig. Och vad Sverige behöver är en fungerande marknad för vanliga finansiella tjänster.
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
Svenska banker behöver en revolution
8
27
11.02.2024
Det är fantastiska tider för de fyra stora svenska bankerna SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbanken. Mer än 120 miljarder tjänades under 2023 i rent vinst. Detta år kommer lär inte bli sämre. Vinsten förväntas öka med ytterligare 25 procent. Detta samtidigt som räntorna skjutit i höjden och svenska låntagare får vända på kronorna och se över hushållsekonomin.
Varför klaga på bankers vinster, det är väl utmärkt att företag gör vinst – det är ju vad de ska göra? Det är dessutom det bankernas aktieägare, som många svenskar råkar vara, också efterfrågar eftersom de förväntar sig stora aktieutdelningar under 2024.
Det är inget fel med att göra vinst, tvärtom. Att göra vinst är en nödvändig drivkraft på varje fungerande marknad, det är inte annorlunda med de fyra storbankerna.
Den intressanta frågan är inte om vinst generellt är något bra eller dåligt(, om ett bankerna har gjort för lite eller för mycket vinst) utan vad vinsten beror på? Är det för att bankerna har lyckats utforma nya och bättre tjänster eller produkter de tjänar så mycket pengar på? Erbjuder bankerna konkurrenskraftiga priser i ständig kamp med varandra?
De svenska bankernas rekordvinster beror inte på något av detta. Deras vinster är en konsekvens av att de utnyttjar en så kallad arbitragevinst mellan Riksbankens utlåningsränta och bankernas egen inlåningsränta på sparkontot, det så kallade räntenettot.
Det är i differensen mellan räntekostnaden för ditt bolån och sparräntan på ditt konto bankerna finner sina miljardvinster.
När jag i december tittade på bankernas sparräntor i december så var det en sorglig syn. För vanliga lönekonton och sparkonton hamnade räntan på mellan 0 och 2,15 procent. Detta medan den........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Nikkei Editorial
Rami G Khouri
Ali Fathollah-Nejad
