En av mina bästa stunder på dagen är när jag kommer hem från jobbet och får laga mat till min familj. Jag älskar den där stunden av konkretiserad kärlek: för mig är det ett sätt att utan stora ord, visa vad jag tycker om dem. Att de är värda min ansträngning, eftertanke och hänsyn.

Mellan kylskåp och frysfack får jag vara till för dem. Jag kalibrerar olika individers tycke och smak i huvudet, balanserar mot någon sorts kalkyl kring budget och näringsriktighet, smyger i lite bönor eller linser där det inte märks.

Ungarna trippar in i köket, kastar kritiska blickar, suckar åt en aubergine och försvinner igen, till sitt. Det är också en del av kärlekshandlingen. Att vara så självklart där i köket att de kan ignorera mig.

Efter maten brukar jag städa undan i köket, köra några tvättmaskiner, någon tumlare, kanske bära ut en soppåse. Det är också en liten njutning, hur perverst det än låter: att runda av hemmet för dagen, se till att vika filtarna i soffan så att det ser lite trevligt ut när man kommer ned nästa morgon.

Men sen ungefär........

© Göteborgs-Posten