Det fanns en guldålder för romankonsten, och den sammanföll med en tid då romanen sågs som onyttig underhållning. Slump? Måhända. Måhända inte.

I dag finns det en mer eller mindre uttalad idé, om att litteraturen är nyttig. Inte nyttig som i moraliskt god innehållsmässigt, nödvändigtvis. I böckerna får människor vara både plågade och plågande, utan att bli fördömda. Nej, snarare finns en bild av att formatet är själva nyttigheten. Att skönlitteraturen breddar individens perspektiv och att den bidrar till ökad förståelse mellan människor.

Därav panikslagna åtgärder för att få tonårspojkar att läsa. Därav topplistor över böcker som är Bra med stort B. Därav – faktiskt – resonemanget om att litteraturen är en viktig del av näringslivets framtid – lex Handels läsecirklar. Hur ska man kunna bli en produktiv kapitalist, om man inte tar sig tid att även bättra på det inre genom en roman då och då?

Kanske är det just den här bilden som gör att ingen jävel vill läsa böcker längre

Och därav, kan man frukta, fler och fler romaner som försöker........

© Göteborgs-Posten