En av fyra svenska 15-åringar kan inte läsa ordentligt. Många av dem lär dock få godkänt betyg i svenska oavsett.

Från och med i år har nya principer införts för hur lärare ska sätta ihop betygen på de nationella proven i svenska, engelska och svenska som andraspråk för årskurs nio. Något som språkläraren Sara Bruun förtjänstfullt berättat om i facktidningen Vi Lärare (5/4). Delprovsresultaten ska nu räknas ihop enligt en kompensatorisk princip, vilket i praktiken betyder att en elev som inte kan redovisa någon egentlig läsförståelse alls kan bli godkänd ändå.

En elev med gravt bristande läsförståelse kan alltså kompensera för det genom att prestera starkare på provets två andra delar: det muntliga och uppsatsen. När poängen från de tre delarna slås samman blir då resultatet åtminstone ett E-betyg. Med tanke på att lärare ska ta de nationella proven i särskilt beaktande blir det därmed också sannolikt att slutbetyget blir ett E. Trots att eleven kanske inte lever upp till alla de betygskriterier i svenska, däribland läsförståelse, som egentligen krävs för att förtjäna ett sådant betyg.

Att de nationella proven ska tas i särskilt beaktande vid betygsättningen är i grunden en rimlig hållning. De är menade att vara elevens chans att visa upp sina faktiska kunskaper, oberoende av skola och andra förutsättningar. Men varför ska resultaten tas i särskilt beaktande om rättningen av proven inte längre håller en rättvisande standard? Då reduceras proven till att bli ett fikonlöv för skolledningar som vägrar att ge sina elever underkänt.

Det är vida känt att lärare pressas till att undvika att sätta F-betyg. Från kommunen, skolledningen, föräldrar och elever själva. I en enkätundersökning från förra året kunde fackförbundet Sveriges Lärare konstatera att var fjärde lärare upplevt påtryckningar från rektorer att inte sätta F-betyg. Vittnesmål gör även gällande att betygssättningen har tagits upp vid lönesamtal.

Lägg då till att flera kommuner har som mål att färre elever ska underkännas, och att även många föräldrar har tagit för vana att pressa lärare angående betyg. De nya principerna för rättning av nationella prov ökar pressen ytterligare för lärare att godkänna elever som inte når upp till kraven.

Betygsinflation handlar inte enbart om oförtjänta höga betyg, utan även om dito låga betyg. De nationella proven har tidigare kunnat åtminstone bromsa betygsinflationen, men när även de resultaten blir missvisande är det mer sannolikt att utfallet blir det motsatta. Kvar blir ett ökat antal elever som slussas vidare till gymnasiet, men där fler kommer att sakna de grundläggande förutsättningarna för att ta till sig den utbildning som erbjuds.

De nationella proven har varit något av en sista försvarslinje för något slags objektiv betygssättning. Den här förändringen riskerar att omintetgöra detta.