Häromdagen kom jag över en matnyttig, frisk artikel i tidningen The Guardian. Den handlade om en fransk bulldogg som hette Elton.
Den lille hunden hade vunnit en nationell skönhetstävling – trots att han inte hade några synliga näsborrar. Eltons ansikte var också ”fullständigt konkavt”, alltså en inåtbuktande grop av kött och brosk.
Detta utseende ger vanligtvis en hund svåra andningsproblem. Men samtidigt blir den underbart söt, något som uppfödare har noterat under en längre tid.
Med lille Eltons vinst går utvecklingen åt fel håll, påstår ändå somliga i artikeln. Journalisten Jemima Harrison, som undersökt hundavel i flera dokumentärer, kommenterar nyheten på följande vis: “En fruktansvärd dag för rasen. Jag är förstörd”.
I en debattartikel i samma tidning kallar en anonym veterinär den franska bulldoggen för “en anatomisk katastrof”. Den enda gången rasen inte har svårt att andas är i nedsövt tillstånd. Hundarna har idag så stora, fyrkantiga kranium att åttio procent inte kan födas på naturlig väg.
De får sår på hornhinnan eftersom ögonen sticker ut så långt, de har missbildad ländrygg och svaga knän. ”Hudbesvär är vanligt förekommande”, skriver svenska kennelklubben. ”Den här älskvärda hunden är drabbad av många allvarliga hälsoproblem”, menar Anicura på sin hemsida.
Vissa tänker nu: det måste vara svårt för en sån här hund att må bra. Det måste vara svårt för en sån här hund att leva på ett värdigt sätt. Kanske borde vi sluta avla bulldoggen, eller till och med förbjuda den som husdjur. Men dessa människor kan givetvis inte ha mer fel.
”Franska bulldoggs säljs idag för 25000 kronor”
Ingenting är bättre för hundar än att vara tillsammans med oss människor. De är våra trofasta kamrater. Vi köper foder, små mössor och tygben till dem. Vi älskar våra hundar, och i synnerhet älskar vi bulldoggs.
Alla har vi människor någon gång yttrat den klassiska frasen: Tänk, att få äga ett djur som bara delvis kan andas.
Franska bulldoggs säljs idag för 25 000 kronor, och rasen har aldrig varit lika populär hos svenskarna. De får kanske ett hem hos någon förmögen, glad människa som luktar frukt och sommarhus. En omsorgsfull individ med mycket tid.
Är inte detta ett fint liv för en hund, så säg? Även om den har skummig, grå blick och permanent syrebrist i hjärnan? Även om den har ett skelett som tycks tillhöra något satanistiskt, krumt sagoväsen?
Tänk vad bra man har det som bulldogg i Sverige idag! Man får en familj. Man får leka med feta, arga barn och andas tungt på någon veranda i Örgryte. Man skäller kanske lite när en lastbil kör förbi utanför. Genast blir man slagen extremt hårt över örat av en stor, sällskaplig knytnäve. Det krasar elektriskt i mitten av huvudet.
I sin humorspecial ”Oh my god” berättar komikern Louie CK om när han besökte en kinesisk matbutik i New york. Väl inne i affären passerade han en stor burk med inlagda, konserverade ankvaginor. Han tänkte då: är det möjligt för människan att dominera en annan ras mer än såhär? Att vi fyller upp ett kärl med deras kön och säljer i lösstyck?
”En hord med springbockar passerar utanför fönstret”
Samma fråga skulle kunna ställas om vissa hundarter, eller egentligen de flesta djur som vi lever nära. Människan tycks överlag söka sig mot, hur ska vi uttrycka oss, ett fullskaligt slaveri av alla varelser på jorden. Vad är det vi gillar med detta, kan man undra?
Kanske handlar det om pengar, eller för den delen tristess. Man sitter hemma och är lite otålig. Det sticker i benen. Vad göra av all sin tid? Men så ser man en grupp med schimpanser och vill direkt skjuta in nervgift i deras testiklar, för att se om läkemedelsbranschen skulle kunna använda resultaten. En hord med springbockar passerar utanför fönstret! Känner man inte ett omisskännligt behov av att splittra dem med en enkel, smakfull hybridmissil? Senare under dagen går man förbi en hund ute på gatan – och vill direkt avla deras ansikte till en bucklig köttstrut. Det är inte så konstigt.
Jag vill därför be folk sluta klaga över franska bulldoggs, skönhetstävlingar och trånga kranium. Avlingen av dessa hundar fortlöper utmärkt. Personligen skulle jag någon gång vilja ha en helt vanlig fransk bulldogg: men utan huvud. Torso, strupe samt ben – och gärna inget mer än så. Det vore fint om det gick.
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
Vi avlar sönder våra franska bulldoggs – det är underbart fint gjort
15
30
15.03.2024
Häromdagen kom jag över en matnyttig, frisk artikel i tidningen The Guardian. Den handlade om en fransk bulldogg som hette Elton.
Den lille hunden hade vunnit en nationell skönhetstävling – trots att han inte hade några synliga näsborrar. Eltons ansikte var också ”fullständigt konkavt”, alltså en inåtbuktande grop av kött och brosk.
Detta utseende ger vanligtvis en hund svåra andningsproblem. Men samtidigt blir den underbart söt, något som uppfödare har noterat under en längre tid.
Med lille Eltons vinst går utvecklingen åt fel håll, påstår ändå somliga i artikeln. Journalisten Jemima Harrison, som undersökt hundavel i flera dokumentärer, kommenterar nyheten på följande vis: “En fruktansvärd dag för rasen. Jag är förstörd”.
I en debattartikel i samma tidning kallar en anonym veterinär den franska bulldoggen för “en anatomisk katastrof”. Den enda gången rasen inte har svårt att andas är i nedsövt tillstånd. Hundarna har idag så stora, fyrkantiga kranium att åttio procent inte kan födas på naturlig väg.
De får sår på hornhinnan eftersom ögonen sticker ut så långt, de har missbildad ländrygg........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Rami G Khouri
Mort Laitner
Donald Low
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
