Det finns ett amerikanskt uttryck: ”Wardrobe malfunction”. Garderobfel. Det har vanligen en mycket snäv innebörd: en sångerska har fått problem med dekolletaget. Eventuellt har en isprinsessa tappat strategiska paljetter och blottat – som finkänsliga kåsörer uttryckte det för sjuttio år sedan – själva verket. I alla händelser handlar det om fel hud som har visats i fel ögonblick.

Jag tycker inte det finns någon anledning att låta sig begränsas av den snäva amerikanska innebörden. Världen är full av garderobfel.

Programledare som har för trånga kavajer i tv begår garderobfel.

Guccikeps är snart ett garderobfel, åtminstone på vissa håll.

Den som naken kliver ner i Valhallabadet har ett garderobfel. Den som sedan går onaken in i bastun har också ett garderobfel.

Det var inte hästarna, inte konserverna, inte dysenterin. Det var knapparna.

Jag bar blårödgrönrutiga blanka byxor till ljusblå kavaj våren 1992, ty hela 1990-talet var ett garderobfel.

År 1987 gick jag i nionde klass. På Tynneredsskolan fanns en lärarkandidat med garderobfel. Han bar Wrangler-jeans. Det skulle vara Levi’s. Allt gick honom emot på grund av byxorna. När han skulle berätta om Franska revolutionen kastade någon en pennvässare på honom. Han slokade och höll efter en månad ett litet tal till klassen där han förklarade att han insett att han var olämplig som lärare och att han nu gick att söka sig en annan bärgning.

Själva definitionen av journalistyrket utgår från ett garderobfel: en journalist är en person som är på rätt plats vid rätt tidpunkt i fel kläder.

Sedan vimlar naturligtvis historien av riktiga garderobfel.

När Andrée, Strindberg och Fraenkel lyfte med vätgasballongen ”Örnen” mot nordpolen sommaren 1897 medförde de vinterkläder som möjligen förslog i Roslagen. Det var ett garderobsfel.

Det är ändå inget mot den hypotes som den amerikanska museitidskriften Smithsonian Magazine presenterade häromåret. Napoleon, fastslår Smithsonian Magazine, misslyckades år 1812 med att besegra Ryssland på grund av ett garderobsfel.

Det var inte hästarna, inte konserverna, inte dysenterin.

Det var knapparna.

Den grandiosa franska armén hade i något slags offentlig upphandling försett uniformerna med tennknappar. Dessa knappar var mycket bra. Men de hade en egenskap som sällan är ett problem i Paris: vid temperaturer under trettio minusgrader upplöstes dessa tennknappar till grått stoft.

I tankens förlängning ligger att Napoleon inte skulle ha förlorat om det inte vore för dessa miljontals pulvriserade tennknappar. Med fungerade franska knappar skulle Ryssland ha fallit och Vladimir Putin skulle ha varit vaktmästare på en agronomutbildning någonstans i det franska imperiets väldiga östprovins.

Och det skulle ha varit mycket lugnare i Ukraina.

Kort sagt: Garderobfel är inga bagateller.

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.