Världspressen har under de senaste månaderna rapporterat om en internationell konflikt. Det handlar inte om Ukraina eller Gaza. Det handlar om te.
Professor Franci vid Bryn Mawr College i Pennsylvania har föreslagit en nypa salt för att häva den beska bismaken.
Utspelet har upptagits mycket illa i Storbritannien. Den amerikanska ambassaden i London har dessutom på ett förvånande odiplomatiskt sätt strött salt i teet genom att framhålla att te ska kokas i mikrovågsugn.
Han verkar ha druckit te enbart på arbetstid. På fritiden hade han andra intressen (punsch).
Så där håller de på.
Detta är naturligtvis en konflikt som är obegriplig för oss göteborgare. Jag har träffat åtminstone två män som har provdruckit det te som bärgats från ostindiefararen ”Götheborgs” vrak vid Hunnebådan. Det var grönt te som hade legat och dragit i saltvatten sedan förlisningen år 1745. Det smakade därefter.
Professor Franci är att gratulera.
Att i ett sådant sammanhang kivas om mikrovågsugnar är förstås futtigt.
Göteborg var förresten en av världens ledande testäder på 1700-talet. Stadsmuseet må visa upp hur många porslinsterriner och kinesiska nattmössor som helst. Det var teet som fyllde de göteborgska ostindiefararnas lastrum. Ostindiska kompaniet hade anställda tespecialister som skulle provdricka sig igenom Kanton. En av dem var William Chalmers. Han verkar ha druckit te enbart på arbetstid. På fritiden hade han andra intressen (punsch). Därför är det djupt ohistoriskt att man numera stänger av ingenjörsstudenter som verkar i William Chalmers anda genom att dricka punsch på cortegeflaken.
Naturligtvis har engelsmännen det moraliska övertaget i konflikten med professor Franci. Te är alltid närvarande i den brittiska konversation som är närvarande när britter närvarar. När GP:s redaktion i slutet av 1990-talet tog emot Londonkorrespondenten Hedvig Thorburn kan jag inte minnas att hon pratade om något annat än te. Alla lyssnade med vördnad. Hon hade varit GP:s Londonkorrespondent sedan blitzen. Vi satt i GP:s gästmatsal, i stum beundran, och hörde henne beskriva hur grädden skulle täcka sockerbiten.
Jag tror att det var Hedvig Thorburn som berättade att drottning Victoria på det glada 1880-talet emellanåt bad om extra starkt te. Det betydde en spets whisky.
Men även amerikanerna har trovärdighet i tefrågan. Jag har aldrig sett så många samovarer som i New York. Den största stod i matsalen på konstnärsklubben Salmagundi på Fifth Avenue. Detta te var starkt. Både Drottning Victoria och William Chalmers skulle ha uppskattat det.
Det var hög stämning på konstnärsklubben Salmagundi. På väggen satte en lista över klubbmedlemmar som hade smitit från notan den senaste veckan.
Men nu är det vår och jag såg häromdagen att Storbritannien och USA har försökt att bilägga konflikten genom att gemensamt publicera bilder där fru Biden dricker te tillsammans med premiärminister Sunak. 2024 års tetvist kan väl därmed anses vara desarmerad.
Det känns som en lättnad. Te är allvarliga saker. Under en av mina första kvällar på Göteborgs-Postens utrikesredaktion, hösten 1993, frågade jag utrikesredaktören Peter Andersén om han kunde minnas något tillfälle då världen varit illa ute. Han berättade då att Sovjets utrikesminister Gromyko i samband med Helsingforskonferensen 1973 hade erbjudits te i påse.
Den erfarne utrikesredaktören sa eftersinnande:
– Då var världskriget nära.
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
När stormakter bråkar om te är kriget nära
13
37
15.04.2024
Världspressen har under de senaste månaderna rapporterat om en internationell konflikt. Det handlar inte om Ukraina eller Gaza. Det handlar om te.
Professor Franci vid Bryn Mawr College i Pennsylvania har föreslagit en nypa salt för att häva den beska bismaken.
Utspelet har upptagits mycket illa i Storbritannien. Den amerikanska ambassaden i London har dessutom på ett förvånande odiplomatiskt sätt strött salt i teet genom att framhålla att te ska kokas i mikrovågsugn.
Han verkar ha druckit te enbart på arbetstid. På fritiden hade han andra intressen (punsch).
Så där håller de på.
Detta är naturligtvis en konflikt som är obegriplig för oss göteborgare. Jag har träffat åtminstone två män som har provdruckit det te som bärgats från ostindiefararen ”Götheborgs” vrak vid Hunnebådan. Det var grönt te som hade legat och dragit i saltvatten sedan förlisningen år 1745. Det smakade därefter.........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Rami G Khouri
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
