Postnord meddelar att man framgent behöver fem dygn på sig för att dela ut brev. Det är rätta takter. Brev är inget att slarva med.

Det är lätt att skoja med Posten. Men det är naturligtvis orättvist. I själva verket återgå Posten blott till vad som gammalt och fornt är.

Fem dygn är den tid som behövdes för att skicka ett brev mellan exempelvis Stockholm och Helsingör på 1600-talet. Jämförelsen är visserligen lite orättvis. 1600-talets postiljoner hade hästar som gissningvis var mycket snabbare och uthålligare än den lilla blå elbil som med allt glesare mellanrum passerar min brevlåda. Dessutom jagades och trakasserades 1600-talets brevbärare av illfundiga danskar som sköto efter dem med tusen gevär, vilket rimligen fick hästarna att galoppera ännu snabbare. Och det är ju allmänt känt att skyddsombuden under Trettioåriga kriget var väldigt släpphänta.

Så fem dygn för ett brev år 2024 inte så dåligt.

För oss göteborgare är dessutom Postnords principer kända sedan länge. Västtrafik har arbetat på samma sätt i åratal.

Den första göteborgska spårvagnsresan genomfördes i september 1879. Det var mycket festligt. Den tjocke landshövdingen Ehrensvärd höll ett snärtigt tal och utbringade en skål för spårvägsbolaget.

Denna första resa från Brunnsparken till Stigbergslidens fot lär enligt ögonvittnen ha tagit 15 minuter.

Jag har nu för kåserispaltens räkning åkt denna sträcka (utan förfriskningar) med tidtagarur i februari 2024. Jag skyr inga ansträngningar för att bärga upplysningar åt den bildningstörstande allmänheten.

Resan till Stigbergsliden tog sjutton minuter.

Även i detta fall är jämförelsen givetvis orättvis. 1879 års spårvägar drogs av en spänstig häst med solhatt.

Fläskkotletter respektive mobiltelefoner är olika representanter för mänsklighetens syn på framsteg.

2024 års spårvägar trafikeras av tvålfagra toscanska vagnar som måste rostskyddsbehandlas var tredje kilometer.

Dessutom fick 1879 års resenärer förfriskningar och det vet ju alla hur mycket lättare allting går om man får förfriskningar.

I vidare bemärkelse finns det skäl att fundera på både Postnord och Västtrafik. Vi måste till exempel bestämma oss för om brev är att betrakta som fläskkotletter eller mobiltelefoner.

Fläskkotletter respektive mobiltelefoner är olika representanter för mänsklighetens syn på framsteg.

Vi har alla en inre och finkalibrerad kompass för avgöra om något är en flässkotlett eller mobiltelefon.

Ty med mobiltelefoner förhåller det sig så att det är en fullständig självklarhet att 2024 års modell är bättre och snabbare än 1991 års modell. Svaret är rentav så självklarhet de flesta svenskar knappt förstår frågan.

Men alldeles samma svenskar tycker att det är fullständigt naturligt att det år 1991 gick att kliva på tåget från Herrljunga för att i restaurangvagnen förtära en fläskkotlett med stekt potatis öl och bröd och smör. Och lika självklart är det att det år 2024 inte finns någon fläskkotlett och att personalen vid en förfrågan om fläskkotlett med den största indignation svarar:

– Men vi har ju ingen kock.

Nej, det ligger förstås något i det.

Och den stora fördelen är naturligtvis att man år 2024 slipper kuvertavgiften. Det gäller tyvärr inte Postnord.

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

QOSHE - Postnord återgår till det glada 1600-talet - Kristian Wedel
menu_open
Columnists Actual . Favourites . Archive
We use cookies to provide some features and experiences in QOSHE

More information  .  Close
Aa Aa Aa
- A +

Postnord återgår till det glada 1600-talet

16 7
21.02.2024

Postnord meddelar att man framgent behöver fem dygn på sig för att dela ut brev. Det är rätta takter. Brev är inget att slarva med.

Det är lätt att skoja med Posten. Men det är naturligtvis orättvist. I själva verket återgå Posten blott till vad som gammalt och fornt är.

Fem dygn är den tid som behövdes för att skicka ett brev mellan exempelvis Stockholm och Helsingör på 1600-talet. Jämförelsen är visserligen lite orättvis. 1600-talets postiljoner hade hästar som gissningvis var mycket snabbare och uthålligare än den lilla blå elbil som med allt glesare mellanrum passerar min brevlåda. Dessutom jagades och trakasserades 1600-talets brevbärare av illfundiga danskar som sköto efter dem med tusen gevär, vilket rimligen fick hästarna att galoppera ännu snabbare. Och det är ju allmänt känt att skyddsombuden under Trettioåriga kriget var väldigt släpphänta.

Så fem dygn........

© Göteborgs-Posten


Get it on Google Play