Jag fick en väldigt fin födelsedagspresent. Jag fick råda över fjärrkontrollen till tv:n en kväll.
Jag använde denna frihet till att se ”Midvinterduell” av Lars Molin och ”Vem älskar Yngve Frej” med Allan Edwall. ”Vem älskar Yngve Frej” baseras på en roman av Stig Claesson, ”Slas”.
Båda filmerna handlar om svenska gubbar. Envetna, knipsluga, tysta, vresiga, krumma, buttra, rufsiga liksom lite skeva gubbar.
De äter potatis vid spinkiga köksbord. De går med raggsockorna nedkörda i gummistövlarna. De lyssnar på väderleksrapporten (och radion står på en liten hylla som hänger på väggen). De har trasmattor och en söndagsfåtölj med antimakasser. Solen går ner bakom Sjöholms dass. Sverige är glesbefolkat och lite vildvuxet, med gula ängar och stubbåkrar och bruna diken och halvflaskor med brännvin.
Fruarna har sjalett och kokar kaffe.
Allt inomhus är brunt eller orange.
”Midvinterduell” och ”Vem älskar Yngve Frej” är väldigt olika filmer, men båda är ett slags sorgesånger över ett Sverige som var på väg att gå under. Det gamla landet är på väg att uppslukas av grönska och glömska, invirat i grå ylletröjor.
Åkrarna växer igen. Liarna rostar.
I båda filmerna har mjölkpallar en bärande roll i handlingen.
Det går mycket långsamt. Vid ett tillfälle trodde jag att jag hade pausat filmen, men det var bara Allan Edwall som dröjde framför en kaffekopp.
Vem skriver romanen om ostfrallan?
Både ”Midvinterduell” och ”Vem älskar Yngve Frej?” är över 40 år gamla. Det gamla Sverige som de beskrev som undergångsdömt är nu försvunnet.
Jag satt i vinterkvällen år 2024 och försökte fundera på vilket gammalt Sverige som för närvarande är på väg att gå under.
Men det skulle i så fall behövas någon att skildra denna undergång och jag inbillar mig att det på 2020-talet varken finns någon Lars Molin eller någon Slas. Men naturligtvis har jag fel. De finns. Jag har bara inte upptäckt dem.
Vem skriver ett rekviem över den där svensken i rödrutig skjorta, han som läste Ulf Lundell och gick och hoppades att TV4 skulle visa en Wallander på söndagskvällen? Vem kommer att minnas Göran som stekte lövbit med bearnaisesås? Vem skriver romanen om den där småsupige snickaren som ville ha betalt i femhundrakronorssedlar?
Vem skriver romanen om ostfrallan?
Och vem skriver om den där civilingenjören som tyckte att Robert Wells var riktigt klämmig? Vem skriver den stora romanen om kvinnan i cowboyhatt som stod i Nordstan och sålde bingolotter? Vem skriver om alla göteborgska tandläkare vars pappor och mammor 1979 flydde från Teherans villaförorter?
Vem skriver eposet om mellanchefen som köpte en Webergrill?
Vem skriver om 2000-talets lätt avrundade femtiotreåringar som larvade omkring hemma i strumplästen och ännu inte riktigt hade hunnit läsa alla 2016 års julklappsböcker?
Och vem skriver ett epos på 732 sidor om den utbrände gigarbetaren Lennart Bloms dag i Göteborg år 2024, med sevenelevenkaffe, trängselskatt och slukhål på Östra Hamngatan?
Jag sitter på femmans spårvagn på morgnarna och tittar på de sura femtonåringarna som sitter så absorberade av sina kepsar och telefoner. Någon av dem – någonstans – kommer att skriva den stora romanen om oss utrotningshotade medelålders svenskar.
Femtonåringarna tittar tillbaka på oss. Deras blickar säger att vi är bortom all räddning. Och det har de förstås rätt i.
Ibland råkar jag i misstämning över detta. Men jag brukar bli på bättre humör när jag minns att även dessa tonåringar kommer att bli femtiotreåriga göteborgare och de kommer i sin tur att föraktas av femtonåringar som någon gång sådär år 2067 kommer att titta på 2024 års femtonåringars TikTok-videor. Och alla kommer att le och säga att dessa TikTok-bidrag är nästan rörande jönsiga och långsamma. Framför allt är de långsamma. Ofattbart långsamma. Som modelljärnvägar eller krocket eller Allan Edwall.
2060-talets göteborgare kommer förresten att gå till stadsmuseet och titta på cigarretter och elsparkcyklar och en skyltdocka klädd i Västtrafiks blå biljettkontrollantuniform. Om man trycker på den översta knappen skriker den med autentisk 2020-talsröst: ”biljettkontroll!”
Ja, vem skriver romanen om folket som tittade på Youtube och åkte till Ikea?
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
Vem skriver romanen om oss?
12
5
05.02.2024
Jag fick en väldigt fin födelsedagspresent. Jag fick råda över fjärrkontrollen till tv:n en kväll.
Jag använde denna frihet till att se ”Midvinterduell” av Lars Molin och ”Vem älskar Yngve Frej” med Allan Edwall. ”Vem älskar Yngve Frej” baseras på en roman av Stig Claesson, ”Slas”.
Båda filmerna handlar om svenska gubbar. Envetna, knipsluga, tysta, vresiga, krumma, buttra, rufsiga liksom lite skeva gubbar.
De äter potatis vid spinkiga köksbord. De går med raggsockorna nedkörda i gummistövlarna. De lyssnar på väderleksrapporten (och radion står på en liten hylla som hänger på väggen). De har trasmattor och en söndagsfåtölj med antimakasser. Solen går ner bakom Sjöholms dass. Sverige är glesbefolkat och lite vildvuxet, med gula ängar och stubbåkrar och bruna diken och halvflaskor med brännvin.
Fruarna har sjalett och kokar kaffe.
Allt inomhus är brunt eller orange.
”Midvinterduell” och ”Vem älskar Yngve Frej” är väldigt olika filmer, men båda är ett slags sorgesånger över ett Sverige som var på väg att gå under. Det gamla landet är på väg att uppslukas av grönska och glömska,........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Rami G Khouri
Mort Laitner
Donald Low
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
