För två år sedan skrev jag en artikel om forskningsprojektet ”Autistiskt skrivande: att återta ett annat modersmål” som hade beviljats fem miljoner i forskningsmedel från Vetenskapsrådet. Mina invändningar var flera. Den främsta var att projektbeskrivningen byggde på ett cirkelresonemang.
Man sade sig vilja studera autistiskt skrivande, för att ta reda på vad autistiskt skrivande var. Detta skulle ske genom att man gav en kurs i ämnet, som människor som själva ansåg sig ha autism kunde söka och gå. Genom att undervisa i det man ville undersöka skulle man ta reda på vad det var.
Jag riktade två frågor till de fyra forskarna (en teolog, en litteraturvetare, en filosof och en lektor i socialt arbete) som jag tyvärr aldrig fick svar på. 1. Vad är autistiskt skrivande? 2. Hur tänker man rent konkret gå till väga för att studera detta autistiska skrivande?
I stället skrev de långa artiklar (Aftonbladet, 6/8 2022) där de misstänkliggjorde läkare och psykologer. De såg paralleller till trettiotalets Tyskland och passade på att påminna om eutanasikliniken Spiegelgrund i Wien, där barn med funktionsnedsättning avrättades under andra världskriget.
Jättebra, tänker jag, men vad har det med er skattefinansierade forskning att göra?
Varför en sådan historisk ohygglighet skulle befria fyra samtida forskare i litterär gestaltning från att presentera en ordentlig forskningsdesign har jag fortfarande svårt att förstå. I en artikel publicerad i SvD (28/3) för att par veckor sedan tillåts de breda ut sig med liknande resonemang, utan att få en enda kritisk motfråga.
Autister i grupp verkar farligt, konstaterar en av forskarna. Tillsammans riskerar de att göra revolution, bekräftar en annan. Jättebra, tänker jag, men vad har det med er skattefinansierade forskning att göra?
På projektets hemsida finns numera ett antal artiklar refererade. En av dem har titeln ”Naming ourselves, becoming neurodivergent scholars” och berättar om några av forskarnas egen ADHD och autism. Genom något som kallas autoetnografi drar de vetenskapliga slutsatser av de egna erfarenheterna.
Det låter som till forskning förklädd narcissism. Artikeln mynnar ut i konstaterandet att forskarna nu gått från att vara ”broken NT-scholars” till att bli ”neurodivergent scholars”. Hur då? Genom att omdefiniera sig själva i artikeln vi just har läst.
Ordet cirkelresonemang tycks inte längre räcka till
Jag förstår att humanistisk forskning inte fungerar på samma sätt som naturvetenskaplig forskning. Ett grundkrav måste ändå vara att man intresserar sig för och riktar blicken mot något utanför det egna jaget, att man har en ambition att säga något om världen och inte bara ägnar sig åt språkliga krumbukter.
I höst ska HDK-Valand ge en ny kurs utifrån de erfarenheter som gjorts i forskningsprojektet ”Autistiskt skrivande”. Den heter ”Litterära praktiker i neuroqueera rum” och nyordet neuroqueer beskrivs som följer på hemsidan:
”Det handlar i stället, i vår användning av begreppet, om ett begär efter ett konstnärligt språkarbete som synliggör eller möjliggör en gemensam förståelse för begär inte (enbart) sexuella, utan snarare begär efter sinnlighet och språk som ligger utanför den neurotypiska normen.”
Ett begär efter ett språkarbete som synliggör begär efter språk? Ordet cirkelresonemang tycks inte längre räcka till. Det är som att hamna i en språklig motsvarighet till Kristallsalongen.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Det finns inget autistiskt skrivande
LÄS MER:Autistiskt skrivande är som epileptisk matlagning
LÄS MER:Blomqvists kunskaps- och litteratursyn är djupt moralistisk
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
Vi vet fortfarande inte vad autistiskt skrivande är
10
6
16.04.2024
För två år sedan skrev jag en artikel om forskningsprojektet ”Autistiskt skrivande: att återta ett annat modersmål” som hade beviljats fem miljoner i forskningsmedel från Vetenskapsrådet. Mina invändningar var flera. Den främsta var att projektbeskrivningen byggde på ett cirkelresonemang.
Man sade sig vilja studera autistiskt skrivande, för att ta reda på vad autistiskt skrivande var. Detta skulle ske genom att man gav en kurs i ämnet, som människor som själva ansåg sig ha autism kunde söka och gå. Genom att undervisa i det man ville undersöka skulle man ta reda på vad det var.
Jag riktade två frågor till de fyra forskarna (en teolog, en litteraturvetare, en filosof och en lektor i socialt arbete) som jag tyvärr aldrig fick svar på. 1. Vad är autistiskt skrivande? 2. Hur tänker man rent konkret gå till väga för att studera detta autistiska skrivande?
I stället skrev de långa artiklar (Aftonbladet, 6/8 2022) där de misstänkliggjorde läkare och psykologer. De såg........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Rami G Khouri
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
