För sex år sedan skrev GP:s Michael Verdicchio en uppmärksammad artikel om att 27 av 40 förskolor i Sveriges utsatta områden kan tänka sig att tvinga små flickor att ha på sig slöja. Den bidrog både till att öka kännedomen om svensk förskolas ovilja att stöta sig med kontrollerande föräldrar och hur långt ner i åldrarna som hedersförtrycket egentligen börjar.
Det vore ett misstag att tro att hedersförtrycket börjar i samband med puberteten, när tonåringar börjar testa gränser och utmana sina föräldrar när det gäller allt från klädsel till hur länge de får vara ute på kvällarna. Nej, det börjar praktiskt taget i vaggan.
De senaste åren har flera svenska städer, däribland både Göteborg och Malmö, publicerat egna granskningar av hedersförtrycket i förskolan. I slutet av januari kom en ny rapport från Malmö stad som visar att hederskulturen lever och frodas i stadens förskolor.
Rapporten listar en rad olika exempel på hur den yttrar sig, det ena värre än det andra:
”Barn av olika kön får inte leka med varandra, hålla handen eller sova bredvid varandra. Pojkar får inte klä sig i klänning när barnen leker olika rollekar. Barnen får inte medverka på vissa aktiviteter.”
”Flickor får inte ha till exempel kortärmat eller kortbent trots att det är varmt ute, på grund av att de inte får visa de kroppsdelarna. Vårdnadshavare har synpunkter på och vill påverka utbildningens innehåll.”
”Pojkar som uttrycker att de vill bestämma över kvinnlig personal och inte behöver lyssna på dem för att de är kvinnor. Syskon som styr och kontrollerar varandra.”
Det är illa nog att föräldrarna försöker att upprätthålla hedersförtrycket när barnen befinner sig i förskolan, men får de även hjälp från förskolepersonalen – precis som i Verdicchios granskning. Dels från dem som själva lever i en hederskontext, som inte tycker att det är konstigt att syskon kontrollerar varandra eller att pojkar och flickor inte får leka med varandra. Dels från personal som är rädda för att utsättas för hot eller våld från föräldrarna om de vägrar att gå dem till mötes.
Dessvärre är det förståeligt att personalen inte vågar uppröra föräldrarna, och låter bli att anmäla dem till socialtjänsten när de misstänker hedersrelaterat våld och förtryck. Trots att de är förpliktigade att göra det. LVU-kampanjen visade att det finns en reell risk för en enskild person att bli uthängd, trakasserad eller hotad om den råkar göra fel personer förbannade. Hur många vill utsätta sig själva eller sin familj för det?
Det var nog få som utbildade sig till barnskötare eller förskollärare för att de främst ville ägna sig åt att bekämpa hederskultur. Ändå har den demografiska utvecklingen i Sverige lett till att de står på frontlinjen i kampen mot den, vare sig de vill eller inte. Om de ska kunna utföra sitt jobb krävs rejäl uppbackning. För att de ska ha en chans att kunna stå upp mot föräldrarna krävs att de får ovillkorligt stöd från sina chefer. Utan modiga ledare har förskolan ingen chans mot hederskulturen.
Om förskolan fortsätter som i dag och accepterar att hederskulturens normer följer med barnen, oavsett vilken miljö de befinner sig i, kommer de aldrig att få någon fristad. De kommer aldrig att uppleva hur det känns att vara fredad från föräldrarnas kontroll och hedersförtrycket. Att resignera sig inför det vore detsamma som att förskolan implicit godkänner att det finns olika regler för etniskt svenska barn och för barn med invandrarbakgrund.
För många barn som växer upp i Sveriges invandrartäta områden kommer mötet med svenska institutioner, som förskolan och skolan, att vara de enda platserna där de verkligen får möta Sverige. Det är där de får uppleva det svenska samhällets normer, med dess fri- och rättigheter. Men då krävs det att institutionerna inte agerar som en förlängning av föräldrahemmets förtryck, och accepterar en ordning där små flickor tvingas ha på sig slöja mot sin vilja eller där små pojkar försöker bestämma över vuxna kvinnor.
Förskolebarn får ingen fristad från hedersförtryck
13
21
29.02.2024
För sex år sedan skrev GP:s Michael Verdicchio en uppmärksammad artikel om att 27 av 40 förskolor i Sveriges utsatta områden kan tänka sig att tvinga små flickor att ha på sig slöja. Den bidrog både till att öka kännedomen om svensk förskolas ovilja att stöta sig med kontrollerande föräldrar och hur långt ner i åldrarna som hedersförtrycket egentligen börjar.
Det vore ett misstag att tro att hedersförtrycket börjar i samband med puberteten, när tonåringar börjar testa gränser och utmana sina föräldrar när det gäller allt från klädsel till hur länge de får vara ute på kvällarna. Nej, det börjar praktiskt taget i vaggan.
De senaste åren har flera svenska städer, däribland både Göteborg och Malmö, publicerat egna granskningar av hedersförtrycket i förskolan. I slutet av januari kom en ny rapport från Malmö stad som visar att hederskulturen lever och frodas i stadens förskolor.
Rapporten listar en rad olika exempel på hur den yttrar sig, det ena värre än........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Nikkei Editorial
Rami G Khouri
Ali Fathollah-Nejad
