Göteborgs stad storsatsar mot rasism. Det är åtminstone tanken. För tre år sedan antog kommunfullmäktige "Planen för stärkta insatser mot rasism 2020-2023". Göteborgs stad har även publicerat två rapporter inom ramen för projektet "Motståndskraft mot rasism", som handlar om ungdomars upplevelser av rasism i nordöstra Göteborg.

Den senaste rapporten släpptes i början av oktober. ”Enligt en uppföljande undersökning av projektet Motståndskraft mot rasism upplever fortfarande 65 procent av ungdomar i området att de har blivit utsatta för rasism och diskriminering”, går det att läsa i Göteborgs stads tidning Vårt Göteborg.

Vid en första anblick låter det oerhört oroande att två tredjedelar av ungdomarna har utsatts för rasism. Men när man synar rapportens definition blir bilden en annan. Den inkluderar inte enbart sådant som våld, hot och hat. Även sådant som ”mikroaggressioner” ses som uttryck för rasism. Att någon frågar var man kommer i från eller uttalar ens namn felaktigt ges som exempel på mikroaggressioner.

Det ska sägas att rapporten tar upp flera exempel på händelser som otvetydigt bör räknas som rasism, som när unga får höra nedsättande rasistiska uttryck. Samtidigt tycks rapportförfattarna vara angelägna om att ungdomar med rötter i andra länder ska lära sig att tolka rasism så pass brett att det nästan blir omöjligt för etniska svenskar att göra rätt.

Den oskyldiga frågan ”var kommer du ifrån?” kan ju lika gärna vara ett uttryck för nyfikenhet, en vilja att lära känna någon bättre. Men enligt deras tolkning ska frågan ses som illvillig, ett sätt att markera att personen inte hör hemma i Sverige. Det gäller dock inte om frågeställaren också är ”icke-vit”.

På samma sätt som frågan om ursprung nog sällan är illa menad är det ytterst få som uttalar ett utländskt namn fel med flit. Om jag själv hade utgått från det, med mitt krångliga polska efternamn, hade jag ärligt kunnat svara att jag blev utsatt för rasism dagligen under min skoltid. Lyckligtvis hade ingen lärt mig att se rasism i ett vattenglas, utan jag utgick bara från att det handlade om oförmåga. De flesta svenskar talar trots allt inte polska.

Det största problemet med rapportförfattarnas synsätt är deras ovilja att snälltolka. De lär barn och unga att se på majoritetssamhället med misstänksamma ögon, att utgå från att etniska svenskar vill dem illa. Förutom att det kommer att göra ens vardag såväl stressigare som svårare när man tror att alla är emot en, så kommer man att tolka varenda otrevlig kommentar eller ilsken blick som ytterligare ett tecken på rasism.

Det skapar en känsla av agg mot majoritetssamhället som kommer skada ens möjligheter att forma den framtid man vill ha. Varför försöka göra sitt bästa om alla är rasister? Varför jobba hårt om vita svenskar som heter Calle Svensson alltid kommer att vinna?

Sverige är ett av världens minst rasistiska länder. Det betyder inte att vardagsrasism inte förekommer, eller att hatbrott inte är ett problem. Men att människor som är anställda av Göteborgs stad lär ungdomar i utsatta områden att majoritetssamhället ser ner på dem riskerar att göra större skada än nytta.