Oron och rädslan tillhör människans väsen. Oron är hennes följeslagare under livets resa. Det finns inget liv utan oro.
Vi läser om krig, hot om ett kommande världskrig, naturkatastrofer, ekonomisk kris, tilltagande arbetslöshet, gränslöst våld och brutalt mördande. Det massmediala landskapet, som de flesta av oss har ett nära förhållande till, har förmågan att skapa oro.
Det är lätt att känna sig orolig och rädd på grund av det som sker i vår omvärld. En ström av negativa nyheter får oss i obalans, kan göra oss upptagna av den skrämmande yttre världen, och den så kallade inre stressen tilltar.
Kännedomen om att vi inte kan påverka avgörande omständigheter är ångestskapande. För vissa människor kan oron leda till passivitet, grubblerier och nedstämdhet. För andra leder den snarare till orosbetingade aktiviteter. Ytterligare några ökar sina ansträngningar att försöka förstå det hotfulla tillståndet.
När situationen i världen verkar kaotisk – när vi upplever en försvagad känsla av kontroll – ökar inte sällan vår rädsla och oro.
Det som vi inte kan påverka återför oss till den hjälplöshet som en gång var utgångspunkten i vårt inträde i livet. Vi tvingades lita på vårdnadshavarens kärlek och ansvarstagande. Vi var beroende av den andres omsorgsfulla omdöme.
Jag minns när jag i samband med pandemin hade regelbundna samtal med allmänläkaren Christer Andersson. Vi samtalade om hur tröskeln för att söka vård är olika hög; han berättade att det finns en grupp som ofta kommer till sin läkare för oro kring skilda symtom, som ibland skiftar och stundtals tar fast form. Dessa patienter är i grunden alltid oroliga.
Oron får näring av att den både kan vara realistisk, orealistisk och inte minst svår
Det finns en annan grupp som nästan aldrig söker läkarvård. När de aktualiseras för vård är det ibland med långt framskriden allvarlig sjukdom till följd av att de av olika anledningar inte tidigare sökt för sina besvär.
Pandemin bidrog, påpekade Andersson, till att skapa ytterligare oro hos dem som redan var oroligt lagda och som frekvent sökte läkarvård. Han poängterade att genom att låta de uttalat oroliga komma så ofta de själva ville, medförde det efterhand att de allt mer sällan sökte läkare.
Hans bedömning var att det blir bättre att lyssna och låta dessa patienter tala än att avvisa dem för att det inte finns någon tydlig biomedicinsk orsak till deras lidande. Annars förs oron vidare till ett annat institutionellt sammanhang.
De söker nästa instans i sjukvården, som kan vara en akutmottagning på ett sjukhus eller en jourcentral. Detta får sällan terapeutisk effekt över tid utan tenderar i stället att bidra till att förstärka oron. Känslan av att inte bli tagen på allvar och att inte bli lyssnad till riskerar att ytterligare förvärra oron för allvarlig sjukdom.
I redogörelser från patienter som lider av skilda rädslor, i förhållande till ett yttre objekt – ormar, hundar, spindlar och en rad andra objekt – finns ofta en tolkningsbar annan rädsla.
Oron får näring av att den både kan vara realistisk, orealistisk och inte minst svår, för att inte säga omöjlig, att bedöma grunden till. I denna osäkra och ovissa värld behöver vi få tillåtelse att tala, att vara i osäkerheten och att försöka finna ett sätt att leva med den oförutsägbara framtiden. Den yttre världen måste få möta den inre.
Sigmund Freud avslutar sin näst sista bok – ”Vi vantrivs i kulturen” – med att konstatera att i kampen mellan det goda och det onda – mellan vad han kallade livsdriften och dödsdriften – kan vi inte ”förutse resultatet och utgången”.
Boken publicerades 1930, tre år innan Adolf Hitler insvors till rikskansler av president Hindenburg.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Det är krigshetsarna som är naiva
LÄS MER:Vi kan inte medicinera bort det jobbiga i livet
LÄS MER:En Picassomålning kan vara lika viktig som vetenskap
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
Det finns inget liv utan oro
17
6
18.04.2024
Oron och rädslan tillhör människans väsen. Oron är hennes följeslagare under livets resa. Det finns inget liv utan oro.
Vi läser om krig, hot om ett kommande världskrig, naturkatastrofer, ekonomisk kris, tilltagande arbetslöshet, gränslöst våld och brutalt mördande. Det massmediala landskapet, som de flesta av oss har ett nära förhållande till, har förmågan att skapa oro.
Det är lätt att känna sig orolig och rädd på grund av det som sker i vår omvärld. En ström av negativa nyheter får oss i obalans, kan göra oss upptagna av den skrämmande yttre världen, och den så kallade inre stressen tilltar.
Kännedomen om att vi inte kan påverka avgörande omständigheter är ångestskapande. För vissa människor kan oron leda till passivitet, grubblerier och nedstämdhet. För andra leder den snarare till orosbetingade aktiviteter. Ytterligare några ökar sina ansträngningar att försöka förstå det hotfulla tillståndet.
När situationen i världen verkar kaotisk – när vi upplever en försvagad känsla av kontroll – ökar inte sällan vår rädsla och........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Rami G Khouri
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
