Frågan om att tro eller inte tro är avgörande för varje individ. Vi lever med frågeställningen vare sig vi tillstår det eller inte. Det outsinliga ämnet hemsöker människan. Vad och vem kan vi tro på? Vad ger oss mening?
Gunnar Ekelöf skrev 1948 i Ord och Bild att han inte tror på ett liv efter detta, men att han tror på detta liv. Längre fram i samma dikt, omarbetad och publicerad 1951 i ”Om hösten”, skriver han: ”Det finns en lyckokänsla som kommer sällan men kommer ändå.” En fråga i anslutning till Ekelöfs ord är om tron på jordelivet utesluter en tro på ett liv bortom den världsliga existensen.
Under lång tid har det funnits en tilltro till våra institutionella sammanhang; till familjen, folkhemmet, forskningen, företaget, ideella föreningar, idrotts- och fackföreningsrörelsen, kulturarbetet, miljörörelsen, nykterhetsrörelsen, politiska partier och ideologier, religiösa samfund, solidaritetsarbetet och universitetet. Vi tvingas konstatera att flera av dessa sammanhang har fått allt svårare att bära upp våra drömmar. Upplevelsen av mening har försvagats i förhållande till det institutionella engagemanget.
Det har skapat ett samhälle med självupptagna och håglösa individualister
Vi blir i dag förespeglade olika möjligheter till meningsbärande aktiviteter. Dessa är inte sällan knutna till individuell framgång; att sträva efter karriärer präglade av de för tillfället förhärskande föreställningarna om vad som är ”lyckat” respektive ”misslyckat”. Det har skapat ett samhälle med självupptagna och håglösa individualister.
I samma ögonblick påminns vi om Bob Dylans ord; hans älskade känner till att det inte finns någon framgång såsom misslyckandet och att misslyckandet inte alls är någon framgång. (”My love she speaks softly/ She knows there’s no success like failure/ And that failure’s no success at all”.) Dylan uppfattar att kategorierna att misslyckas eller lyckas inte fångar människans utmaningar.
Sigmund Freud betonade att känslan av lycka består i förverkligandet av en önskan som härstammar från barndomen, och att det är anledningen till att ekonomisk rikedom i en sådan liten utsträckning bidrar till lycka, eftersom pengar inte kan vara ett uttryck för en barndomsönskan.
Vi lever därutöver i en värld i vilken vi i allt högre grad försöker finna vetenskapliga svar på existentiella frågor. Den passionslösa förhoppningen som återstår är tron på Vetenskapens allomfattande överhöghet.
Olika aspekter av livet borde förstås från skilda utgångspunkter och anslag
Utvecklingen inom läkarvetenskapen har under 1900-talet varit utslagsgivande för de flesta människor som bor på vår planet. Vi måste emellertid anstränga oss för att upprätta en skillnad mellan de fält där naturvetenskapen har gjort och gör framsteg för att livsvillkoren skall kunna fortsätta förbättras och de områden som inte kan bli ett objekt för den formen av undersökningar och svar; där människan i sin sårbarhet och med sina brister försöker leva.
En film av Ingmar Bergman, en målning av Rembrandt eller Picasso, ett drama av William Shakespeare eller August Strindberg, en symfoni av Gustav Mahler, en opera av Wagner eller Verdi, eller en dikt av Katarina Frostenson eller Louise Glück, kan möjliggöra en lika nödvändig som sann förståelse av människans livsvillkor.
Kan vi leva med ett vetenskapligt förnuft och ett rationellt tänkande, parallellt med en tilltro till de transcendentala frågornas betydelse, ett erkännande av livets gåtfullhet och ett kollektivt ansvarstagande för kommande generationer? Olika aspekter av livet borde förstås från skilda utgångspunkter och anslag. Tro och vetande torde inte alltid vara inkompatibla.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Psykoanalysen har alltid smutskastats
LÄS MER:Dödandet har börjat te sig som en banalitet
LÄS MER:Vi har skapat ett samhälle som drivs av hat
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
En Picassomålning kan vara lika viktig som vetenskap
19
10
09.03.2024
Frågan om att tro eller inte tro är avgörande för varje individ. Vi lever med frågeställningen vare sig vi tillstår det eller inte. Det outsinliga ämnet hemsöker människan. Vad och vem kan vi tro på? Vad ger oss mening?
Gunnar Ekelöf skrev 1948 i Ord och Bild att han inte tror på ett liv efter detta, men att han tror på detta liv. Längre fram i samma dikt, omarbetad och publicerad 1951 i ”Om hösten”, skriver han: ”Det finns en lyckokänsla som kommer sällan men kommer ändå.” En fråga i anslutning till Ekelöfs ord är om tron på jordelivet utesluter en tro på ett liv bortom den världsliga existensen.
Under lång tid har det funnits en tilltro till våra institutionella sammanhang; till familjen, folkhemmet, forskningen, företaget, ideella föreningar, idrotts- och fackföreningsrörelsen, kulturarbetet, miljörörelsen, nykterhetsrörelsen, politiska partier och ideologier, religiösa samfund, solidaritetsarbetet och universitetet. Vi tvingas konstatera att flera av dessa sammanhang har fått allt svårare att bära upp våra drömmar. Upplevelsen av mening........
© Göteborgs-Posten
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Rami G Khouri
Mort Laitner
Donald Low
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
Michael Kwet
