Precis när det började gå så bra för mig är det över. Hur kan livet vara så orättvist? Varje gång jag ska betala i min mataffär återstår endast minnet av den tillfredsställelse jag alldeles nyss kände. Jag minns hur jag med självklara steg passerade den vid självkassorna vaktande 22-åringen och placerade min varukorg på rätt plats. Aldrig att jag gjorde det ödesdigra misstaget att ställa den på packytan. Det var sådant som hände i början, innan jag lagt ihop två och två. Då när jag gnällde om att man skulle behöva göra allt själv. Då när jag suckade och paniksvettades och desperat ropade på 22-åringen för att det ”låst” sig. Hen kom skyndande med sin nyckel eller kanske en kod och gjorde något mirakulöst så att maskinen nollställdes, men inte var jag glad då heller. Onödig tid hade spillts. Ingenting var som förr. Allt ska det sparas in på.
Sedan ändrades allt. Jag minns alla mina blipp och hur de spred sig som smärtstillande i kroppen på mig. Varje scannad vara kändes som en bekräftelse på hur funktionsduglig jag trots allt är. Jag hade stött på motstånd, men lärt mig till slut. Så enkelt livet kan vara. I andra sammanhang var det ju inte alltid så. I andra sammanhang kunde saker strula och fucka upp sig. Inte vid självkassan, aldrig vid självkassan. När varan saknade streckkod touchade jag bara fjäderlätt sökknappen och skrev in den korrekta beteckningen, ”salladsbar” eller ”exotic snacks” till exempel. Det var länge sedan jag trodde att en chilifrukt kallades ”chilifrukt”. ”Röd peppar” heter det förstås.
Aldrig att jag gjorde det ödesdigra misstaget att ställa den på packytan.
Men så hände det som inte fick hända. När jag kom in i butiken en dag var självkassorna borta. Jag svepte runt med blicken och såg att det bara fanns vanliga kassor där det satt riktiga människor och gjorde mitt jobb (!). Personalen berättade att den förväntade besparingen hade inneburit en merkostnad. Folk är inte ärliga, sa de, folk blippar inte alla sina varor. I en annan värld hade jag blivit skadeglad åt att deras effektivisering sket sig, men nu: jävla folk. En gång i tiden la jag ett paket blöjor i korgen under barnvagnen när jag handlade och glömde att betala. Efteråt kände jag en kittlande skam. Men att sno grejer medvetet? Bara tanken på att bryskt ledas genom butiken in i ett rum, tryckas ner i en stol och generat vika ner blicken i bordsskivan medan butikschefen ringer föräldrarna, förlåt, polisen: wouldn’t think so.
En månad senare. Jag har precis flyttat och storhandlar på Ikea. När jag närmar mig kassorna inser jag till min stora glädje att det är självscanning som gäller. Jag skyndar fram till en av stationerna. Det ligger hundratals varor i vagnen, men jag hittar snabbt streckkoden på varje grej och klickar. Vara efter vara landar i de färdigpreppade blå påsarna. I ögonvrån ser jag den unga mannen som står och övervakar oss. Oroa dig inte, vill jag säga. Är det något jag kan i livet så är det att scanna.
Först när jag ska betala infinner sig den där bekanta känslan av uppfuckning. Det dyker upp en skylt på skärmen om att jag ska kontrolleras, och den övervakande mannen är redan på väg fram. Han säger med sträng röst att jag måste ta upp allt ur påsarna eftersom det ska blippas om. Vi hjälps åt att plocka upp. Jag står bredvid när han scannar. ”Den här har du glömt”, säger han och ser anklagande på mig med ett örngott i handen. ”Va? Hur…” Jag kommer inte längre. Det knyter sig i magen. Kan jag ha missat fler varor? Kan jag vara en tjuv, eller ännu värre, kan de andra tro att jag är en tjuv? Han blippar och blippar. Hjärtat dunkar som besatt.
Till slut blir han klar. ”Det var fem saker som inte var scannade”, säger han med hög röst. Svetten droppar från pannan ner på golvet, folk blåstirrar. Något gör att jag slipper den där promenaden till ett särskilt rum, oklart vad. Minnet är så suddigt. Men om de tar bort självscanningen från Ikea är jag otvetydigt en del av underlaget som beslutet baserar sig på.
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Andrew Mitrovica
Mort Laitner
Rami G Khouri
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
visit website
