Jag brukar säga att jag numer är ganska erfaren och det är sant, åren på nacken har jag skaffat mig. Och det låter ju bra, men frågan är hur bra det är egentligen? Låt mig nu skjuta mig i foten, snyggt och offentligt.

Du har kanske också varit med ett tag, så du vet hur en exponentiell kurva ser ut. En Nikeswoosh som pekar rätt upp i himlen. Konsulter som jag plockar numer ofta fram sådan bild på PPT:n att ställa i kontrast till den gammaldags linjära kurvan som vi känner så väl. Den som är förutsägbar. 2 till 4 till 6 till... Alltså den utvecklingskurva de flesta av oss lärt oss att räkna med.

Den finns inte längre. Den nya kurvan är Swoosh och problemet med den är att vi inte fattar. Vi människor kan inte riktigt förstå att det kommer att gå fortare imorgon än det gör idag. Och ännu fortare i övermorgon. Synapserna hänger inte med.

En konsekvens är att erfarenhet blir en alltmer tveksam tillgång. Att veta vad som fungerat igår – är på inget sätt en garanti för att veta vad som fungerar imorgon. En konsekvens; Det som gjort dig framgångsrik historiskt är inte vad som levererar pay-off imorgon. Tyvärr är det kanske till och med tvärtom.

Jag tänker mycket runt detta för egen räkning, men minst lika ofta i andra sammanhang. De flesta företag och organisationer styrs av människor som av ena eller andra skälet förtjänat en plats i ledningen. De har presterat och fått förtroende. Bra så förstås, för hur skulle det liksom annars gå till?

Men. Alla dessa människor som nu sitter där och ska ta beslut – de är bara människor. Och därav följer att de tar sina beslut baserat på sina erfarenheter. Lurigt läge, när varken skolboken eller historien egentligen berättar något om vart den exponentiella utvecklingen pekar.

Vad gör vi åt det? Det vet ju inte jag förstås. Men jag tror inte vi ska sätta 20-åringar i styrelsen eller välja AI som vd. Enda lösningen som jag tänker är till att börja med att komma till insikt: Framtiden har aldrig varit ett mer oskrivet kort!

Därefter kan vi väl leta rätt på en gammal dygd som försvann i farfars dödsbo: Ödmjukhet!

Bara det att inte längre vara tvärsäker – är ett steg framåt. Den som därtill adderar nyfikenhet till ägardirektivet förbättrar sina odds märkbart.

Alltså: Erfarenhet är inte vad det varit. Är Jerlov (eller… läs helst typ ”rutinerade strateger / beslutsfattare”) med detta rökt? Du drar väl din egen slutsats men det kanske finns hopp även för oss med några mil på mätaren.

Buddha fångade det bra: ”No matter the past, you can always begin again”.