Hur mycket arbete går det egentligen att klämma ur en kommunikatör? Den frågan måste varit ledorden för den som ansvarade för arbetsbeskrivningen av den kommunikatör som Sociologiska institutionen på Stockholms universitet hoppas kunna hitta genom en platsannons, vilket copywritern Ulrika Good nyligen skrev om på X/Twitter.
Du missar innehåll i denna artikel på grund av dina cookie-val. Kontrollera dina inställningar och dubbelkolla om Twitter är blockerad under “Visa våra partners”.
När jag läst igenom annonsen är min enda fråga: Är det en kommunikatör, en hel kommunikationsavdelning eller en framtida utbränd som Stockholms universitet hoppas hitta på dagens stenhårda arbetsmarknad?
Annonsen ifråga.
Är jag knäpp, men är inte detta fem tjänster? SU söker uppenbarligen en projektledare, social mediaredaktör, webbredaktör, innehållsproducent och pressansvarig – men vill inte betala för det. Kanske kan man slå ihop redaktörsrollerna, kanske även att pressansvaret inte är särskilt betungande merparten av året. Men här kommer den verkliga twisten.
Detta rör sig alltså om en deltidstjänst. 50 procent.
Läser man annonsen så är det tydligt att det inte enbart är operativt arbete som ingår – kommunikatören ska ha huvudansvar. Om ingen annan gör det, så måste ansvarig kommunikatör göra det. Mellan raderna kan man skymta en förväntan på att rollen även kräver hög strategisk kompetens. Och som för att verkligen garantera att den som får jobbet bränner ut sig totalt så är det sex månaders provanställning. Alltså, Jobba tills du stupar för att klara kravbilden, med risken att du får gå på dagen om du misslyckas. Detta har blivit ett bisarrt, men ytterst verkligt, dilemma för dagens arbetssökande kommunikatörer.
LÄS MER: Kommunikation är Sveriges sjukaste yrke: ”Den värsta konsekvensen är dödsfall”
Visst, kanske är detta bara ett oskyldigt misstag av en rekryterare med kunskapsluckor som okritiskt försökt sammanfatta en budgetpressad chefs absoluta drömrekrytering. Ingen skugga faller på en enskild individ. Det är ett större problem än så. För detta är inte första gången som den här skeva synen på kommunikatörer bubblat upp.
Finns det en koppling till att svenska ministrar öppet ifrågasätter hela kommunikatörskåren, samtidigt som regeringen ger uppdrag åt Statskontoret för att se om svenska myndigheter bedriver opinionsarbete utanför sitt samhällsuppdrag (spoiler: det gör de inte, enligt Statskontoret).
Eller är det för att kommunikationsbranschen idag är så fragmenterad att ordet kommunikatör tas till för att summera den ultimata generalisten. Resultatet blir rollbeskrivningar som är så splittrade att de personliga egenskaper som krävs för att klara den bara kan matchas av masochister.
LÄS MER: Jobbstressen blev Peters död
Formuleringarna sitter i ryggmärgen vid det här laget. Det står alltid att ”Vi ser att du trivs i högt tempo, gillar att ha många bollar i luften, är organiserad och strukturerad, samt prestigelös och samarbetsvillig”.
Översätter man fluffet så står det: ”Vi ser att du älskar stress, gillar att göra saker du kan och inte kan, kan styra upp totalt kaos och att du kan jobba med människor som absolut inte vill samarbete eller har förståelse för din roll.”
Kanske bedömer de att arbetsmängden för varje delmoment är så pass litet att det inte motiverar mer än en halvtidstjänst? Kanske märker man som sagt inte särskilt högt tryck på institutionens presstjänst i normalfall. Men vad händer när det väl hettar till, när det är dags att ”samordna” all kommunikation och information i samband med rapportsläpp eller publicering av forskningsresultat? Då är det kanske inte helt otänkbart att presstelefonen går varm, samtidigt som egna kanaler ska fyllas med innehåll där tio personer internt ska anmärka på ordval.
Allt innan lunch, för sen är ju din avlönade arbetsdag slut.
LÄS MER: ”Sluta anställ sociala medier-ansvariga”
När slutar vi medvetet sjukskriva Sveriges kommunikatörer genom den här typen osunda yrkesbeskrivningar? I bästa fall gör den här kravbilden att den olyckligt lottade kan dutta i varje område, med försämrat självförtroende som följd och en ständig känsla av att inte räcka till. I värsta fall leder stressen till psykisk ohälsa och en lång och ofrivillig sjukskrivning. Så här skevt får det inte bli när organisationer inom vare sig offentlig eller privat sektor ska rekrytera, oavsett konkurrens på arbetsmarknaden. Jag hoppas nu att kommunikationsbranschens företrädare samlar sig och ryter ifrån ordentligt.
Robin Bratt
Rippler Communications
När slutar vi medvetet sjukskriva Sveriges kommunikatörer?
14
3
14.03.2024
Hur mycket arbete går det egentligen att klämma ur en kommunikatör? Den frågan måste varit ledorden för den som ansvarade för arbetsbeskrivningen av den kommunikatör som Sociologiska institutionen på Stockholms universitet hoppas kunna hitta genom en platsannons, vilket copywritern Ulrika Good nyligen skrev om på X/Twitter.
Du missar innehåll i denna artikel på grund av dina cookie-val. Kontrollera dina inställningar och dubbelkolla om Twitter är blockerad under “Visa våra partners”.
När jag läst igenom annonsen är min enda fråga: Är det en kommunikatör, en hel kommunikationsavdelning eller en framtida utbränd som Stockholms universitet hoppas hitta på dagens stenhårda arbetsmarknad?
Annonsen ifråga.
Är jag knäpp, men är inte detta fem tjänster? SU söker uppenbarligen en projektledare, social mediaredaktör, webbredaktör, innehållsproducent och pressansvarig – men vill inte betala för det. Kanske kan man slå ihop redaktörsrollerna, kanske även att pressansvaret inte är särskilt betungande merparten av året. Men här kommer den verkliga twisten.
Detta rör sig alltså om en deltidstjänst. 50 procent.
Läser man........
© Resumé
visit website
login
who are we?
contact us
qosheapp
Toi Staff
Gideon Levy
Belen Fernandez
Rami G Khouri
Mort Laitner
Donald Low
Ali Fathollah-Nejad
Nikkei Editorial
