Det har slagit mig många gånger, det mest tydliga exemplet är förstås Leif Östling som var firad direktör i framgångssagan Scania och superpamp i Svenskt Näringsliv, som verkar väldigt prestigefullt bland direktörer av någon anledning. “Vad fan får jag för pengarna”, sa han uppenbart pressad till en SVT-reporter som stuckit fram en mikrofon ganska oannonserat. Uttalandet (och skatteplaneringeringen) blev för mycket och han kickades från näringslivseliten för gott. Ett högt pris att betala eftersom han har betalat mer skatt än de flesta och egentligen hade en rimlig poäng när han problematiserade om huruvida den svenska offentliga förvaltningen verkligen optimerar våra skattepengar. Efter ett helt liv i toppen av näringslivet borde han ha klarat en opåkallad SVT-intervju bättre.

Det samma gäller Swedbanks danska direktör Birgitte Bonnesen som blev ganska kortlivad på VD-posten efter en intervju i SVT:s Uppdrag granskning, där hon antingen framstod som apatisk eller korkad, beroende på hur elak du som betraktare är. Även Carl-Henric Svanbergs famösa uttalande om ”the little people” kan räknas till direktörernas oförmåga att kommunicera.

LÄS MER: Kommunicera som näringslivstopparna

Listan på direktörer som trots fina utbildningar, massa dyra rådgivare och många år som ledare framstår som helt rådvilla i intervjuer med journalister är lång. Senast i raden är pensionsjätten Alectas Kenneth Bengtsson, ordförande i valberedningen, som svamlar på ett sätt som gör att jag tror att han är nästa i raden att få sparken. Han har haft en lysande karriär som bland annat innefattat jobb som koncernchef och VD för Ica, samt ordförandeskap i … ja, ni gissade rätt, Svenskt Näringsliv.

I Alecta har det som bekant varit strul med att tillsätta ny ordförande och Dagens industri kallade det för “Fiaskon på rad”, varav det mest flagranta är pensionsförvaltarens investering i norska Heimstaden, ett innehav vars värde Alecta nyligen skrev ned med hisnande 12,7 miljarder. Några direktörer utan kapitalförvaltningserfarenhet har lekt bort våra pensionspengar och när Dagens industri frågar Kenneth Bengtsson om det tidningen kallar “fiaskon på rad” svarar han; ”Den som känner mig vet att jag har stor självkritik. Jag kan garantera att självkritiken finns där, men jag har himla svårt att just nu se vad vi kunde ha gjort annorlunda. Jag har aldrig råkat ut för så olyckliga omständigheter”.

Då är det alltså ordet “snömos” som ska in på lodrätt åtta.

Det är fascinerande att fundera kring varför direktörer är så dåliga i intervjuer. De blir defensiva, svamlande, konfrontativa, i försvarsställning och lite ocharmiga. Dåliga egenskaper om man ämnar göra ett positivt intryck.

Varför är det så? Dels tror jag att direktörer har för stort självförtroende (och kanske ego) och inte underlåter sig att medietränas kontinuerligt. Även att ha förmågan att känna av och läsa sin samtid brister, troligen på grund av att direktörerna successivt har distanserat sig från “vanligt folk”. De behöver en bättre nyhetsbevakning och de behöver ibland hänga på stadshotellet i Hudiksvall, bara för att känna in vilka samtal som förs bland “vanligt folk”.

Om de brister i mediebevakning brister de även i “folkbevakning”.

När Dunning–Kruger-effekten korsas med årgångsviner, jakt (varför gillar direktörer att döda djur?) och feta årsbonusar blir det sällan framgångsrik och folklig kommunikation i andra änden.

Själv är jag uppvuxen i en småstad och varje småstad har ett gubbgäng av företagare som lunchar varje dag på samma ställe. Ingen där är lyhörd. Direktörerna i näringslivstoppen är ju samma gubbfika, men med den skillnaden att direktörernas gubbfika-retorik ibland når de breda medierna.

Vad kan direktörerna göra, då?

Förmodligen blir det bättre när framtida generationer tar över, generationer som är uppvuxna med att göra eget innehåll på TikTok. Tills dess är mitt tips att öka mängden operativ medieträning, ta in Berghs- och Hyper-studenter som kan lära direktörerna om samtiden och att vi PR-konsulter föreslår att direktörerna hänger mer i bowlinghallar än på jaktresor.

Men frågan är om lyhördheten finns?

Christian Albinsson, medgrundare av People People People

QOSHE - Varför är direktörer så dåliga på kommunikation?  - Resumé Author
menu_open
Columnists Actual . Favourites . Archive
We use cookies to provide some features and experiences in QOSHE

More information  .  Close
Aa Aa Aa
- A +

Varför är direktörer så dåliga på kommunikation? 

22 1
12.03.2024

Det har slagit mig många gånger, det mest tydliga exemplet är förstås Leif Östling som var firad direktör i framgångssagan Scania och superpamp i Svenskt Näringsliv, som verkar väldigt prestigefullt bland direktörer av någon anledning. “Vad fan får jag för pengarna”, sa han uppenbart pressad till en SVT-reporter som stuckit fram en mikrofon ganska oannonserat. Uttalandet (och skatteplaneringeringen) blev för mycket och han kickades från näringslivseliten för gott. Ett högt pris att betala eftersom han har betalat mer skatt än de flesta och egentligen hade en rimlig poäng när han problematiserade om huruvida den svenska offentliga förvaltningen verkligen optimerar våra skattepengar. Efter ett helt liv i toppen av näringslivet borde han ha klarat en opåkallad SVT-intervju bättre.

Det samma gäller Swedbanks danska direktör Birgitte Bonnesen som blev ganska kortlivad på VD-posten efter en intervju i SVT:s Uppdrag granskning, där hon antingen framstod som apatisk eller korkad, beroende på hur elak du som betraktare är. Även Carl-Henric Svanbergs famösa uttalande om........

© Resumé


Get it on Google Play